Värdelösheten

Nu har jag legat på mitt golv i tre timmar och jag vet fortfarande inte hur jag ska få livet att bli roligt igen.
De senaste månaderna har jag arbetat hårt och produktivt. Nästan alla kvinnor jag träffat har velat ligga med mig och varje kvinna jag legat med har påstått att jag varit hennes bästa knull. Efter varje föreläsning har jag blivit både rik, berömd och i förlängningen också fått knulla ännu fler män och kvinnor som alla säger att jag är det bästa knull de haft.
Jag har varit en kung med makt att påverka människors åsikter och de har respekterat och sett upp till mig för det.
Nu, den senaste månaden har jag fått nej. Och då menar jag plural. Ladies and gentlemen, welcome to the month of NO! Så hade väl konfrenciern för konferensen om mitt liv sammanfattat.

Vi tar det från början:

Jag har under sommarmånaderna jobbat sjukt hårt med att utarbeta den perfekta föreläsningen. Varje litet ord har planerats in i minsta detalj. varje liten gest och nyans i mitt kroppsspråk har slipats lika fina som diamanterna på P.Diddys kondomer. Föreläsningen byggde på en populärkulturell analys av nästa stora grej, djurlika porslinsfigurer som sexverktyg. Jag hade låtit hela skiten med tal, gång och swagger analyseras av både retoriker, journalister och andra föreläsare som alla varit överens: Att min föreläsning var värd att knarkas med minst en tuseneurosedel.
Men då hände det. INGEN ville veta av mig. Var jag än försökte sälja mig själv var det ingen som nappade på idén. Betänk nu att jag arbetat med den här grejen i över en månads tid, så jag tänkte väl att materialet skulle tala för sig själv, bortom all svågerpolitik. Om nåt sånt var anledningen har jag förstås ingen aning om men jag fann mig själv helt förstörd när jag idag fick mitt femtonde nej på två veckor. Och det är utan att räkna alla de som inte ens svarat. Idag bad till och med en av spekulanterna på ett av de mer prestigefyllda universiteten (om man mäter i makt) att jag skulle skriva om hela min rutin från början om det skulle fungera.
En månads arbete. Från början.
Spekulanten som är expert inom området tyckte inte att jag förstått hur en föreläsning skulle gå till, trots att jag gjort det hela mitt liv. Nu dög det plötsligt inte.
”Had I been kidding myself all this time?” Så hade en klyschig berättarröst kanske lagt ut det (för alla som ännu inte förstått vad fan den här texten handlar om).
Det var nu vissa svårigheter med min egen identitet gjorde sig synliga.

Jag är kanske inte är så bra som jag trodde, jag kanske är helt jävla värdelös? I så fall kanske jag inte längre är världen bästa knull, och det skulle i så fall stämma väldigt bra överens med att ingen av mina sexpartners för tillfället vill prata med mig, än mindre knulla mig.
För en psykolog hade det varit lätt att diagnostisera mig som deprimerad. Den som bara ser det negativa i sin situation är förstås någon väldigt oattraktiv enligt gällande normer.
Munnen den ska skratta och va glad.
Men det här är ingen protest som verkar för att få vidga öppenhet för förbittrade misstagsproffs. Det är bara en historia om uppgång och fall. En bloggversion av Gudfadern om ni så vill. Och jag förringar heller inte mina framgångar. Att spruta piss på en lyxhora och en Vice VD för en av världens största mediekoncerner, och som bara väntar på sitt bästa knull i ett hotellrum med obegränsad och företagsbetald mini och maxi bar, det har bara varit förrätten i min buffé av hårt förtjänad dekadens. Det har varit fantastiskt. Kanske är det också därför 15 nej (alltså nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!) blir ett så svidande nederlag för mig.

Nu har jag två dagar på mig att göra om en dryg månads jobb. Utöver det är det tänkt att jag ska vara charmig nog för någon att vilja knulla mig, bara så att jag skall kunna prestera som det bästa knullet.
Det är någonstans här ett vägskäl blir till i min lilla hjärna. Antingen tar jag och struntar i allt. Röker ner mig i weed och frossar i glass utan en tanke på morgondagens effekter. Eller så gör jag som jag brukar göra. Jobbar utav helvete tills jag kommer fram till målet. Tyvärr har jag insett att det inte finns något osexigare än att göra just det senare. Stefan Holm är en sån person, en som ”älskar utmaningar”. Och Stefan Holm är nog knappast världens bästa knull. Sex är nämligen en konst, inte en sport. Och vad vore egentligen kulturen utan en looser att älska?

Nyligen taggade Gräddnos ett inlägg med orden ”misstag innebär nya tag”. Det är sant.
Men idag säger jag som Ice-Cube: ”Fuck School, Imma be a dopedealer”.