Gästblogg : DennisM om den ultimata dieten

DennisM har äntligen hittat den ultimata dieten : Jesus

I min ständiga jakt efter det magiska size zero måttet så har jag haft många förebilder, Victoria Beckham och Luisel Ramos för att nämna några. Och i min odyssé bland oändliga dieter beståendes av enbart rönnbär och kostråd från D-Flex så har jag plågat min kropp till det yttersta utan att någonsin bli riktigt nöjd. Men nu ska det bli ändring på saker och ting, äntligen har jag hittat den perfekta förebilden för både kropp och själ, nämligen Jesus från Nasaret – the ultimate Size Zero!
Det var under påsken då min mamma släpade med mig till hennes nya kyrka, Livets Ord, som jag äntligen såg ljuset. Där satt jag och försökte se uttråkad ut, då en tavla plötsligt fastnade i mitt synfält, en man som såg, om möjligt, ännu mer uttråkad ut än mig hängde på ett kors, och jag säger det pojkar och flickor, VILKEN KROPP!!11 Perfekt skulpterade muskler och inget kroppsfett, äntligen fanns det någon som såg världen med samma ögon som mig.
Pastor Ulf sa till mig att om jag verkligen ville det så kunde jag prata med Jesus när som helst, vilken tid som helst på dygnet, han sover inte och det gör ju inte jag heller så det passar ju som handen i handsken. Problem dök upp när jag fick reda på att Jesus inte har något mobilnummer eller blogg, och när jag googlade honom så visade det sig att han dog för typ 2000 år sedan! Jag berättade det här för pastor Ulf och han sa att jag måste be med mina tankar, att Jesus kunde höra mina tankar. Det lät helt sjukt men jag är en desperat man, jag bad och bad, jag skrek i mitt huvud men inget svar. Som i en feberartad dröm slet jag sidorna ur bibeln och slängde mig på knä och skrek ”Hur Jesus! Hur fick du fram den där magnifika kroppen!” Men inget svar, jag la mig ner på marken och började gråta då det plötsligt slog mig, ”Inget svar… inget svar… Jag har det! Euronymous!” Inget var svaret, Jesus åt ingenting!

Tack Jesus, för årtusendets diet.

Innelistan

Jesus – Need I say more?

Vändakappaneftervindengänget – Förr var jag agnostiker och då brukade Tårtan säga ”Är inte det en ateist utan stake?” för att sedan slå mig på kuken. Tack för att jag fick gästblogga här.

Utelistan

Krig – Helt sjukt dumt!

Pirate Bay och alla pirater – Hörrni! Lagar är faktiskt till för att följas.


satir?

Kvällen med Stephanie

Jag tittade in i hennes mörkgröna ögon. Jag kände mig inte störtförälskad, snarare lätt attraherad av hennes sätt att skratta åt mina råa skämt. Vi var ute på krogen, jag och Stephanie. Det var bara jag och hon, trots att vi träffats samma kväll på en utställning på världskulturmuseet - dit jag hade gått ensam och där hon jobbade. I vanliga fall om jag var sugen på en tjej brukar jag bjuda med henne till en gruppaktivitet á la "Jag och mina kompisar tänkte göra en cool grej, vill du följa med?" Men den här gången var jag rädd för att ett sånt beteende skulle placera mig i vänzonen direkt. Min känsla sade att Stephanie sällan blev raggad på, än mindre hade sex. Det var någonting i hennes politiskt korrekta övertygelse som gjorde att jag kände mig som en superhjälte varje gång jag drog ett skämt som bara var lite bortom gränsen för okej. Det var också hennes stiffa framtoning som gjorde att hade svårt att föreställa mig henne med en kuk i munnen, eller ens i sin hand. Självklart blev hon därför en större utmaning än vad säg, en 18 årig blondin med jobb på en grillbar, hade varit. Stephanie och jag var på var fjärde runda bärs, vi hade en outtalad tvåsamhet redan genom de gemensamma ölköpen. Vi var lite tipsy och Stephanie började luta sig in närmre och närmre min kropp när vi pratade. Hon tillät sig själv också att skratta högre, även om hon ibland höll för munnen och skämdes lite över att ha exploderat som en fnitterbomb efter ett bylineskämt om Dawit Isaac. Jag hade hittat min High note, det visste jag, men jag hade ett oprövat kort i min rockärm. En lång harang som hoppades skulle få henne att älska mig, vilket kanske var lite taskigt, jag ville ju inte mer med henne än just den kvällen. Nåja.
"Kommer det här funka?" minns jag att jag tänkte. Sedan körde jag.

"Hahahah!!! Guuuud det där är fan inte okej alltså!" Hon slog mig lite lätt på bröstkorgen och dröjde sig kvar lite för länge med handen.
"Heh, jooo man ska kunna skämta om allt. Det påminner mig förresten om en annan grej som hände mig." Jag ville dra ut på det så länge jag kunde.
"Vadå?" frågade hon och kastade med sitt bruna, långa hår.
"Låt säga att jag gjorde dig på smällen en gång..." Jag var tvungen att utstråla all karisma jag någonsin kunde uppmana för att komma undan med fortsättningen. "...Och det var efter en våldtäkt, alltså du vet, en fyllevåldtäkt ändå, inte hagamannen-style liksom". Hon fnittrade till, det var grönt ljus.
"Okej så jag våldtog dig då, och sen blev du alltså med barn. Och jag venne antar du ändå vill ha med mig i ditt liv eftersom du skickade ett inbjudningskort till din förlossning" Stephanies ansiktsuttryck hade stelnat, jag kunde inte läsa av henne. Men jag var tvungen att fortsätta. "Okej så du ligger där och flåsar, jag ser barnets huvud titta fram, men jag får panik! Jag vill väl förihelvete in ha barn med någon som jag våldtagit! Och varför skulle du vilja ha det med mig? Så när jag står där och ser hur du föder börjar jag hata dig och barnet. Så ploppar barnet ut, och då tar jag direkt och trär fostret över min kuk." "VA!!!!" Stephanie utbrast i en skräckslaget litet skrik och såg helt mållös ut, men jag kunde inte sluta nu. "Ja, jag trär över din och min son över kuken. Sen knullar jag dig med honom. Din fitta är ju väldigt utvidgad just då, så det går nog att knulla dig med ett foster på kuken. Och det blir ju liksom trippel incest: Jag knullar min son och han "knullar" (jag gjorde citattecknen i luften) dig. Som den sista pusselbiten av Oidipus och Elektra! Och för att jag ska få lite skönt själv sprutar jag grädde på mina ballar så kan din Schäfer Rufus komma och slicka dem.

En tystnad lade sig för första gången på några minuter och verkade vara påtaglig efter hur högljudd jag varit i mitt berättande. Steph, som jag börjat kalla henne, tittade länge på mig. Jag började känna svettdroppar i pannan av nervositeten. Jag var säker på att jag gått över gränsen. Hon greppade tag i min jacka och stirrade ner i marken. Hon stod stilla, men det kändes ändå som om hon rörde på sig. "Nu kommer örfilen" tänkte jag.
Sen märkte jag hur hon drog upp den andra handen från sina trosor. Hon höll upp fingrarna och lät mig smaka, hon var färdig.

Kärlek i Demensens tid

Kära dagbok.

Jag har inte skrivit i dig för att jag inte haft någon lust till det. Om jag ska vara ärlig så har det inte var så bra mellan mig och Nils på sistone, jag känner inte den där gnistan längre, "the spark".
Vi har typ aldrig sex längre, det har lixom blivit vardag av det hela.

Däremot så har jag en lösning, a final solution som det heter, vi ska båda dö, tillsammans, i varandras armar. En sista romantisk gest.

Igår så stal jag någon typ av medicin ut det låsta skåpet med narkotikaklassat läkemedel som finns inne i sjuksköterskornas kontor. Jag lånade nyckeln från Roxanna, sjuksköterskan som sov ruset av sig tidigt inne på kontoret, och plockade ut en burk med ett konstigt namn, typ Temgesic eller nåt, och jag hoppas att den kommer göra grejen.

Imorgon så ska jag mosa ner hela innehållet i lite jordgubbskräm och tillsammans så ska vi äta det och sedan krama varandra tills mörkret kommer över oss...

Puss och kram!