Kära dagbok.
Jag har inte skrivit i dig för att jag inte haft någon lust till det. Om jag ska vara ärlig så har det inte var så bra mellan mig och Nils på sistone, jag känner inte den där gnistan längre, "the spark".
Vi har typ aldrig sex längre, det har lixom blivit vardag av det hela.
Däremot så har jag en lösning, a final solution som det heter, vi ska båda dö, tillsammans, i varandras armar. En sista romantisk gest.
Igår så stal jag någon typ av medicin ut det låsta skåpet med narkotikaklassat läkemedel som finns inne i sjuksköterskornas kontor. Jag lånade nyckeln från Roxanna, sjuksköterskan som sov ruset av sig tidigt inne på kontoret, och plockade ut en burk med ett konstigt namn, typ Temgesic eller nåt, och jag hoppas att den kommer göra grejen.
Imorgon så ska jag mosa ner hela innehållet i lite jordgubbskräm och tillsammans så ska vi äta det och sedan krama varandra tills mörkret kommer över oss...
Puss och kram!
fredag 3 april 2009
Kärlek i Demensens tid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar