En gång till

Mina fingrar darrade.
och ja, svetten i pannan var det minsta av mina problem.
Förutom att min kuk var stenhård hade jag fruktanvärt ont i ryggen. Nu skulle jag alltså ta på mig gitarren igen?
"En gång till! En gång till! En gång till!" skrek de jävlarna där ute. Hur många var de egentligen? 10 000? Jag svepte en hel ramlösa utan att det minsta klunkmotstånd och tittade på resten av gänget.
Mitt vackra band. Fy fan vilka fina människor. En av dem en bättre musiker än den andre.
Och i tystnad tittade vi på varandra innan jag tog initiativet och pekade på trummisen Otto som marcherade ut först av alla.
"En gång till! En gång till! En gång....WOOOOOOOOOO!!!!!!!"
Jag slängde upp armarna i total lycka och jag och mitt tiomannaband rusade in på scenen och spelade våra tio sista låtar.

När vår sista låt, Children of shit, var över visste vi alla hur natten skulle sluta. Den skulle brinna upp.
Vi hade ju repat i flera månader och nu skulle vara musikaliska färdigheter ställas på sin yttersta spets. Knivspets that is.
jag plockade fram köksskäraren som jag lånat från farmors äldreboende och gick fram till Frasse bakom pianot. Medan han slog fingrarna över instrumentet tryckte jag in kniven i hans hals. Blodet bara sprutade över hela mitt ansikte och musiken sprutades in i mina öron mer nu än någon annan gång.
Frasse tittade på mig med skönhet i sin blick samtidigt som han föll till golvet. Mitt hjärta kändes som en tryckkokare redo att explodera av lycka när jag sedan snabbt stack kniven in och ut genom Robertas mage.
Hon tappade ståbasen framför sig och slog så småningom också nacken i den.

Publikens jubel visste inga gränser när snabbt vände mig bakåt och rent kastade mig rakt in i trumsetet. jag genomborrade Ottos skallben med mitt blodröda stål, någon i publiken fick ut ett "yeah!" och framför scenen filmades alltsamans uppmärksamt.
Jag tog en paus för att skruva loss två av symbalerna som jag gav till gitarristen Roffe.
Och mycket riktigt: Likt en liten apa började han sedan slå dem samman där han stod mitt på scenen. Så började han stampa takten. Fantastiskt.
Under krossljudet av två symbaler tittade jag ut på de tusentals människorna som kommit för att se mig och mitt band.
Några sträckte upp sina tändare i skyn. Andra lyfte upp händerna över huvudet och klappade som vilda djur.
Själv slickade jag mig om nävarna.