Klappa katten

Om man röstar rött, intresserar sig för filosofi och skapar becksvart konst så måste man ju bo i Majorna, tänkte jag och flyttade dit. Till ett landshövdingshus med en tillhörande mysig innergård. Inget konstigt med det. Och som på de flesta innergårdarna i majorna, så finns även här en gårdskatt. Inget konstigt med det heller, om det inte vore för tre saker. För det första råkar just den här gårdskatten heta Karl-Otto. Smaka på det. Karl-Otto. Ett dubbelnamn på en katt. Mäktigt. För det andra så råkar denna Karl-Otto ha ett efternamn. Romanov. Karl-Otto Romanov. För det tredje så slutar inte hans namn att överaska där. Nä för Karl-Otto Romanov har även en titel. Hela hans namn är; Prins Karl-Otto Romanov. Nu är det ju tyvärr så att man får lov att ge djur vilka namn och titlar vill, och djurägare gör det. Hundar döps till Kung Buster, höns till Prinsessan Agda. Men Prins Karl-Otto Romanov är inte resultatet av någon lustig clownhora till matte. Nej han har äkta blått kattblod pumpandes under pälsen. Nyfiken som man är så gjorde jag ett djupdyk i Prins Karl-Otto Romanovs historia genom hans nuvarande husse, Johannes, och kom fram till följande:

Han föddes i Holland, inom den kungliga kattfamiljen Romanov, som vid 1800-talets början emigrerade till Holland från Ryssland. Kapitalismens uppkomst i väst, i kombination med Rysslands nedgång i öst, tvingade Tsar Alexandr II att sälja sin kära katt Markiz Oscar Romanov till den holländska baronen Henry Vassall-Fox. Den holländska ekonomin gick strålande och adeln badade bokstavligen i lyxvaror. Baron Henry Vassall-Fox hade länge varit en känd djursamlare och köpte markiz Oscar Romanov som en sista pusselbit till sitt kattpalats.
Väl i Holland lät han Markiz Oscar Romanov para sig med den holländska honan Keizerin Margareta De Silentz, och resten är historia. Kattfamiljen Romanov levde i generationer i sitt palats utanför Utrecht. Men i början av tvåtusentalet så upplöstes den holländska kattadeln, i samband med en reform efter Pim Fortuyns död. Hela kattfamiljen Romanov avlivades, förutom Karl-Otto som med en f.d betjänts hjälp lyckades fly till Göteborg. Nu bor han alltså här i Majorna och mitt hjärta slår alltid hårdare då jag inser att det är ett levande stycke historia jag skådar när jag stressar till spårvagnen. Han har hängmage och är således kastrerad.