Lyxligget

När han förde ner handen i mina trosor trodde jag knappt att det var sant. Skulle jag, en enkel bondpojke från Gotlands glesbygd verkligen duga till en så rik och belevad man? Johan var Jetsettare och hälsade på i Visby under Stockholmsveckan. Jag hade träffat honom under kvällen på klubben Kallbadhuset.

Jag dansade på bardisken i min gula, fittkorta och tighta gina trico-klänning. Gud, jag kunde knappt lyfta på ögonen efter allt smink jag smetat på. Johan hade sett mig dansa där uppe med alla tjejkompisar och bestämt sig för att busa lite med brudarna. Han närmade sig baren, med spjuverglimrande ögon under en lugg som vätats av utsprutad champagne, och slet av en tjej, jag tror hon hette Nettan, hennes tubtopp. Han skrattande när han rev av henne kläderna. Under hade hon förstås ingenting och några sekunder senare låg hon på golvet i fosterställning med fem män som sprutade 1300-kronors skumpa över hennes nakna kropp. Hon skrek av förudmjukelsen medan mina och Johan ögon möttes i samstämmigt hånskratt åt Nettan.
Jag kunde tycka att det var en lite väl rå humor. Fast, ibland måste man offra sina vänner för att komma åt det riktiga priset. Och varför skulle jag hjälpa henne? Ingen annan gjorde ju det.
Johans ögon blev med ens hårda när de borrade sig in i mina. Jag blev lite lätt hård under klänningen. Men jag lade effektivt band på mig själv genom att tänka på min farmors begravning och den öppna kistan.

Johan hade på sig korta beiga shorts och en skjorta av fin kvalitet med tre knappar uppknäppt. Hans ansikte var ungt och vackert. Hur kunde en ung man vara så rik och världsvan? Fast det visste jag förstås inte då. Jag var bara imponerad och jag visste att Johan skulle få göra vad han ville med mig. ”Kom hit!” beodrade han mig på sin klingande Stockholmska. Jag trippade över Nettans gråtande kropp i mina klara klackar och mötte Johan i en kyss.
”Så där ja!” Förklarade Johan för sina vänner, ungefär som om han med lätthet vunnit ett maraton med ett amputerat ben.
Johan bjöd på shots och berättade om sina resor. Milano, Dubai, Singapore, Los Angeles. Han jobbade åt ett stort exportföretag med mycket pengar, berättade han oblygt, och att de hade rika kunder över hela världen. Det var något på sättet Johan pratade om pengarna som gjorde att min kukmynning brann av lust. Det var äventyrligheten i det. De nya pengarna. För bara tre år sedan hade Johan jobbat på reklambyrå med en ”högst jävla medelmåttig inkomst”. Jag bara lyssnade och tittade in i hans isblå ögon. Ibland lade jag handen i det fuktiga håret och snyggade till luggen så att den föll lite busigt över ögonen. ”Att vara här är som en dröm, tycker du inte det Candy?” frågade Johan mig. ”Det är det verkligen…” Sade jag och tryckte mig närmare honom, samtidigt förbannade jag hur jävla bonnig min dialekt lät ”Helvete Anders, bränn inte den här chansen nu” intalade jag mig själv.
”Du har inte sett någonting än babe” Sade Johan och blinkade flirtigt innan han vände sig mot bartendern. ”Den fetaste jävla champagnen ni har här! Hör du det!”. En stund senare bars en två meter hög flaska ut. Johan får en slägga i silver av barpersonalen och krossar den 20 000-kronorsdyra flaskan som en enorm pinata. Alla på Kallbadhusets dansgolv kastade sig mot golvet för att slicka upp de dyrbara dropparna.
Johan grabbade tag om min röv och viskade ”Visst är du min lilla hora nu?” i mitt öra. Jag nickade och ville göra allt jag blev tillsagd. Jag kände mig verkligen som en hora.

På efterfesten på Johan Yacht var det dags för kokainet. Johan och hans kompisar Fredrik och Erik, som alla jobbade för samma företag. ”Pure Human Resources” var enligt den lille lönnfete och solglasögonprydde Erik det mest kvalitativ i sitt slag. ”Ja, vi växer starkt som fan trots finanskrisen” fick Fredrik ur sig efter att han begravt näsan i en lina framför sig. Rummet under däck var fullt av speglar och hade en stor säng längst in med dyra röda sidanlakan. Johan tog med sig kokainet dit och vinkade till sig mig. ”Du ska krypa för mig” sade Johan plötsligt. Jag var ensam med killarna och jag visste inte bättre än att lyda. Jag ålade mig långsamt fram. Slickade mig om mina röda läppar medan jag tittade Johan i ögonen. När jag kom fram till Johan tog han fram sin kuk, som blivit hård och hällde ut flera gram kokain över den. Han beordrade mig att ”snorta skiten”.
Jag hade aldrig knarkat förut men nu hade jag faktiskt heller aldrig träffat någon så rik som Johan och hans kompisar var. ”Jag förtjänar det här!” tänkte jag innan jag tryckte näsan mot hans, ganska korta, skaft och drog in djupt. ”Sååååja lilla gumman” godkände Johan.
Jag kunde knappt tro att det var sant, att jag verkligen var där. Det här var min största dröm i uppfyllelse. Att få snorta kokain från en riktig jetsettares kuk.

Det var då Johan ville gräva i mina trosor.

Min transexuella läggning hade plågat mig hela min uppväxt. Alltid hade jag fått utstå hån från föräldrar och andra runt omkring mig. Men sedan jag fyllt 20 hade jag blivit så bra på att klä upp mig att ingen kunde se någon skillnad på mig och en kvinna. Jag rakade hela kroppen och vaxade rövhålet. Jag skrubbade bort död hud varje morgon med rotborste för att bli len. Jag hade jobbat så jävla hårt. Jag förtjänade det här.

Johan hann bara fingra lite på troskanten innan han ändrade sig, han hade ännu inte upptäckt bulan som jag snabbt smusslade in mellan benen. ”Sug av mig din lilla hora” sade han. Och som jag sög. Jag gav hans pung the royal treatment och slickade kulorna rena, jag sög på hans lille-skutt som om jag dammsög en lagerlokal med min mun. Lika hungrigt som en myrslok lät jag tunga dansa över hans mest privata. Johan stönade högt och tryckte sin kuk djupare ner i min hals. Han började munknulla mig.
När han var nöjd med min mun vända han på mig, drog ner trosorna och stannade upp. ”Vafan är det här!?” Han lät rädd på riktigt. Sedan hörde jag hur arg han var. Och Erik och Fredrik som suttit och tittat på, och filmat flämtade till. ”Jag ska fan knulla dig ändå din lilla horpojke!” Johan fingrade upp mitt anal med först en och sen två fingrar för att sedan hårt knulla mig bakifrån. Jag njöt. Jag kände verkligen hur köpt jag var. Vilket lyxligg.

Dagen efter vaknade jag i en bur med en röd hård gagball i munnen. Buren var för låg för att gå att ställa sig upp i. Jag försökte sätta mig på knä men fick ont i ryggen. Min mascara hade runnit ut och jag kände mig så hungrig att jag kunde dö. Hur länge hade jag sovit? Hade de lagt något i min drink?
Jag låg på båtens soldäck och försökte hitta en utgång men jag var fast. Runt omkring mig kunde jag inte se land någonstans. Bara vatten.
Efter en timme dök en man upp i svart kostym och stor mustasch. Jag hade aldrig sett honom tidigare men på hans kavajslag satt ett emblem med loggan för ”Pure human resources”. Han kom fram till buren med en matskål för hundar som han ställde in i buren. Grillad kyckling. Jag frågade ynkligt vem har var? Om han kände Johan och Erik, eller om han jobbade med Fredrik? Mannen bara log och vände på klacken. Innan han gick tillbaka under däck hörde jag honom säga: ”Du är inte i Visby längre”.