Natten på Norrlandståget

Det skulle bli en lång resa. 21 timmar. Minst. Norrlandståget var alltid obarmhärtigt.
När jag klev in i kupén möttes jag av en gubbe utan hår och lång vit mustash. Med sig hae han sin pre-pubertala dotter.
Jag började med att undersöka kupén. Fanns där ingen el? "Vagnarna är 40 år gamla" sade gubben, som hade kollat upp läget med personalen. Paniken började sprida sig i min kropp. 21 timmar och bara tre av dem med laptop? Vad skulle jag göra resten av tiden? Prata med gubben? Herregud. Eftersom tåget i vanlig ordning var försenat kunde mina trögflytande hjärnvätskor till slut tänka fram en plan B. Jag sprang till pressbyrån och köpte två tidningar. En BON och en Bang. När jag återvände till kupén, med mitt nyinhandlade kevlar mot social tågsamvaro, upptäckte jag att gubbjäveln hade armor piercing bullets. Trots att jag öppnade en tidning började han prata. "Jaha, vart ska du då?" Det dröjde inte länge innan det oundvikliga: Att han hittade ett ämne, som han visste mycket om, och kunde prata oavbrutet om i över en timmes tid. Ämnet? Han själv.
- Jaja visst så jag var källarmästare på stadspuben ska du veta. Det var jag som byggde den stora långa bardisken där. Och jag är god vän med Curt Bergfors, känner du till honom?, han som startade Max hamburgare? En excentrisk man. blablablabla... och hans 19-åriga älskarinna älskade honom djupt! "Jag skulle dö för Curt" det minns jag att hon sade ofta ja..

Jag fortsatte nicka och kände mig fången i mitt eget guantanamo bay. Hur länge skulle läpparna under den där mustaschen fortsätta fladdra?

- Och sen blev han ju förlamad när han hoppade från den där bryggan och blablablabla...

Jag kunde inte minnas sist jag varit tvungen att spela så mycket teater. Mina tillgorda nickningar var verkligen av första klass och kändes bortslösade på en sån här episod av mitt liv. I bästa eller i annat fall kunde samma ansiktsinstrument utnyttjats för att träffa lite tjejer och bli Mr Pussyfuck. Men i mitt fängelse var mitt namn Mr Getfuckedintheassalot.

- "Norrlandståget rusar som ett vilddjur genom natten" Har du hört kvinnan som sjunger den låten?

Gubben förstod inte varför jag inte kände till alla Norrbottensprofiler som var i ropet för 20 år sedan, när jag fortfarande lekte hela havet stormar med mitt spott, och han tycktes bli ännu mer irriterad när jag inte hört låten om Norrlandståget. Kanske vanärade jag platsen genom att inte känna till dess historia och traditioner. Någonting var fel. Jag plockade upp mitt ex av Bang och började läsa det istället. Gubben fattade äntligen vinken.
Jag sneglade på hans dotter med kunde med mesta möjliga försiktighet se att hon var way to young för att vara könsmogen, och därför helt ointressant.
Gubben hade berättat att han skulle ta med sin dotter till fjällen och lära henne fiska. Stackarn.

Jag läste alla texter i tidningen, utom den utomjordiskt fjäskiga intervjun med Petra Mede, och kände när jag lagt ifrån mig den åter igen en viss panik. Klockan var tidigt. Jag ville inte läsa BON. Inte än. Jag måste spara den. Dra ut på nöjet. Laptopen var helt oladdad. Plötsligt en idé: "Bistro"-vagnen hade kanske ström?
JA. Jag gick dit och satte mig bredvid en hårdrockare för att ladda skiten inför natten.
I restaurangvagnen härjade några ungar som var på väg till Umeå från Gothia Cup. Tydligen hade själva discot, som av kidsen referades till som "gothia fuck", gett dålig utdelning. De 15-åriga killarna började i sin oknullade frustration frenetiskt stöta på en tight tågblondin många år äldre. Hon dissade dem förstås gång på gång med van kyla. Jag satt och uppskattade den lilla farsen. Men imponerades av kidsens vinnarattityd, själv hade jag aldrig vågat försöka stöta på en så het tjej, på samma sätt när jag var lika gammal.
Det började bli sent och min dator började bli färdigladdad. Men jag drog mig ändå för att gå tillbaka till kupén. Trots att en ful och gapig syntar/emokille satt och skrek bakom mig. "MED ÖL I KROPPEN SOVER MAN GODAST JAJJAMEN!". Han fulkomligt vrålade. Jag förstod inte varför.

Jag reste mig. Men vid ett bord längre bak såg jag en kille jag kände igen. Jag hade gått skola med honom som liten. En av de äldsta historier som berättades bakom hans rygg var från när han var liten. Han satt på ett tak utan mer kläder än en T-shirt mitt i vintern. En vän till mig hade gått förbi och frågat om han inte frös? "Jag är kallblodig" hade han fått till svar.
Jag och Fredrik hade hängt i samma gäng av rollspelade kampsportare under tonåren. Han var ingen kille jag skulle kalla för Mr Fun-to-be-around, snarare en slags machopluggis, men Jag var desperat efter umgänge, Dr Desperate, så nu tog jag vilka smulor som kastades till mig. Jag gick dit.

- Fredrik?
- Ahmen tjenare Bollen! Det var fruktansvärt längesen.
- Ja, det var inte igår.
- Du har ju en ganska sk. "Sweet set-up" du. Som kan blogga för pengar och leva på det.
- Tja, det är inte mycket pengar jag tjänar... mer som ett extraknäck.
- Vad gör du då? Jobbar du med?
- Jag pluggar.
- Vad?
- Lite kulturvetenskap, senast socialantropologi...
- hehe, de riktigt tunga grejerna då ja.

Ett flin hade spridit sig över hans fejs medan jag pratat om mina kurser.
Fredrik berättade att han numera pluggade dubbelt. Ekonomi och juridik. Båda på heltid.
Emokillen, eller var han någon sorts insane clown possé-dåre kanske (han hade ett för yvigt sätt och för vida byxot för att vara emo) fortsatte skrika. Han hade nu gett sig på att berätta om sin trassliga barndom för en äldre alkoholist på tåget.

- JA SÅ JAG BRÖT JU NÄSA PÅ HAN OCKSÅ. OCH ARMEN. DET VAR JU INTE ALLS BRA DE! NÄ FY FAN. NOG HAR MAN VARIT OCH BLIVT JAGAD AV SNUTEN OCKSÅ....

Fredrik gjorde en min som påminde mig om Spencer Pratt i "The Hills" när han hörde den packade snubben skrika. Men han svalde ner (jag kunde nästan se hatet göra en grop i hans hals) och fortsatte prata engagerat med mig.

- Shit. Vi har ju inte setts på sex år.
- Nä.
- En sak ha ofta kommer tillbaka till och minns som väldigt trevligt. Det var när vi spelade rollspel ute i bastuträsk. I det där stora huset.
- Ja...

Jag hade inte tänkt på den där tiden på väldigt länge. Att jag spelat rollspel i tonåren. Varför skulle jag tänkte på det nu när jag mådde mycket bättre och hade mycket roligare. Typ kul på riktigt, med folk som inte skämtade om porr och negrer hela tiden.
Jag blev lika glad över att inte kunna relatera till Fredriks nostalgi som han verkade vara över att minnas tillbaka på det. Men han hade nog lyckats snappa upp lite av mina osäkerhet. Det var han som styrde samtalet, så mycket var han säker på, och slängde fram nästa fråga.

- Vad tycker du är meningen då?
- Vadå?
- Ja med ditt liv. Vad är ditt mål. Såhär: Jag tror att du och jag och...hmm ska vi ta Joel Alfredsson som exempel?
- Eh okej?
- Alltså vi tre är ju väldigt olika. men både du och jag har något som inte Joel Alfredsson har. En förmåga att förverkliga oss.
- Eh... jaha?
- Jag vill skaffa mig själv makt. Och jag tror att vägen dit är att bli ekonomiskt lönsam. Du har däremot sökt dig till något slags kulturliv och Joel lever och knegar och har någon slags arbetsromatiskt synsett där han tänker att "om jag bara gör migg bästa kommer allt bli okej". Eller hur?
- ok...
- Ja. Så vad är meningen för dig då? Vad vill du li? Vad är ditt mål?
- Oj vad filosofiskt allt blev...
- jag hatar small talk.
- Vad jag vill bli... Det jag har tänkt på ibland, som jag i alla fall använder för att bli bättre på att skriva, är att jag tänker att jag skulle vilja ha ett jobb som Fredrik Strage har. Och skriva som honom....
Okej, okej! Fredrik Strage okej!
- Ja, men grejen är att det inte finns eller kommer finnas någon i framtiden som har ett jobb som Fredrik Strage har där de bara kan chilla och lyssna på musik och lära sig om populärkultur....eller ja...
- Okej okej! Men ändå Fredrik Strage, och du är ju en bit på den vägen....
- Alltså. Nej. Jag säger så här: Det jag vill bli, det finns inte än. Fattar du?

Där fick jag till det.

- Ah okej. Men vad är målet, vad är meningen? Du verkar tro att det finns något i kultur som är jätteviktigt?

När Fredrik frågade blev jag rätt paff. Ord som "meningsskapande" drev förbi i mitt huvud men hans hårda sätt att hela tiden kräva konsekventa, sammanfattande svar gjorde att jag inte trodde att han skulle godta sånt vänsterflum. Jag tror att jag fick ut mig nånting om att populärkultur är viktigt för att man ska lära sig respektera och tolerera andra människor och att jag själv ville få ut den till så många som möjligt. Det lär ha låtit oerhört pretentiöst och dessutom utelämnade jag förstås min egen roll. Som frossande kulturkonsument. Men jag vill inte direkt blotta mig mer, det skulle ändå inte värderas som ödmukt utan som en svaghet.
Fredrik, han hade istället anammat en slags minimalism gällande kulturkonsumtion.

- Men är tolerans så viktigt då? Och om jag bara köper en bil, är inte den kultur då?
- JOO absolut. Självklart. Men det är ju rätt ytlig kultur i så fall.
- Du vet att jag har slutat lyssna på musik.
- Jasså?
- Ja. Jag förstår inte vad poängen är längre. Däremot har jag upptäckt vad jag tycker gör livet värt: Det goda samtalet.
- Ja!

Han visade med sitt kroppsspråk att han tyckte att det vi hade, det var ett "gott samtal". Själv var jag förstås väldigt plågad. men spelade med. Jag kunde ana ett avslut på allt.

- Vi borde ses när jag kommer ner till Stockholm. Sade Fredrik
- Ja... Du kan ju ringa?
- Nej. Facebook. Så kan vi fortsätta prata liksom.
- Jaja absolut.
- Ha det så bra.
- Okej ha det bra.

Jag gick tillbaka till min laptop. Och när Gothiakillarna ville låna min dator kände jag att det var dags att ta adjö av bistrovagnen och gå tillbaka till vagnen som förmodligen drogs av ett ånglok eldat på trä. Gammjävlaskit.
Väl framme såg jag att ett nytt par hade stigit på. Gubben med mustaschen var i full färd med att berätta för dem om låten som handlar om "Norrlandståget som rusar som ett vilddjur genom natten" och jag såg paret nicka på ett lika fejkintresserat sätt jag själv nedlåtit mig till några timmar tidigare.