100 hårda

Det är en morgon lika kall och fuktig som ett köldskadat barn färskt räddat från en kryssningstragedi.
Jag står åter igen på tågperrongen, på väg till mitt älskade Wien. Några meter ifrån mig står en gammal man i en lång svart regnrock i tjockt tyg. På huvudet har han en ful keps, och under armen bär han ett tolvpack med toalettpapper.
Det är lite märkligt att han skyltar så öppet med att han köpt toalettpapper, han har ju faktiskt en ryggsäck han kan stoppa ner det i.
Jag ska snart återvända till staden där jag för första gången insåg att känslor som skönhet, kärlek och i sin slutgiltiga form livskvalitet, var något som gick att föreviga.
Bevara för alltid.
Kanske inte i sin ursprungliga form av njutningens totala överdos , men fragment värdiga att representera ett rus av nostalgi.

Under ett år knullade jag med över 100 olika män.

De kan mycket väl ha varit fler, men 100 är siffran jag valde att spara i volym ett.
Männen var unga, gamla, tjocka, smala, fula, snygga, fulsnygga, både fysiskt, psykiskt handikappade och ibland fullständigt olagliga. Men deras personligheter eller utseenden är egentligen bara en brun gröt i mitt minne. Sådana saker hade jag ingen lust att kånka runt på i min redan överfulla ryggsäck.
Vad som lockade mig var heller inte njutningen i sexet. Oh nej, det var njutningen i samlandet. Eller som Tårtan brukar säga: ”Människor intresserar mig inte, kukar gör”.
Efter varje slutfört samlag somnade naturligtvis min partner för kvällen. Antingen i ett rus av post-orgasmisk trötthet eller pur roppebedövning. Jag höll mig alltid vaken för en halvtimme eller så för att senare plocka fram digitalkameran och lyfta undan täcket.
Jag fotograferade kukarna. Och alla kort var tagna på samma sätt, från naveln och nedåt.
Efter framkallning klistrade jag in dem i en tjock fotobok som jag beställt.
Pärmarna var importerade och tillverkade i det dyraste spanska lädret. För att öppna och stänga boken var man dessutom tvungen att knyta igen och knyta opp en liten röd tygrosett runt en mindre blyknopp.
Sidorna i boken var tjocka och stora, nära på a3-format. Det påminde om ett gammalt släktalbum när man vände på de tunga bladen som sida upp och sida ner fylldes av kukar.
Jag recenserade varje kuk enligt exakt samma modell. Under bilden skrev jag ut namn, plats, datum/tid och gärna ett omdöme.

Mina topp-5?

1. Resmie S
Budapest, Elit hotell bar.
09/04 – 91. Kl 04.45
Hårig och ful som en tallrik grisöron. Den smakade vitlök. Men så fruktansvärt hård att jag trodde att jag skulle gå sönder. Jag blödde till och med i tandköttet efter att ha sugit av den. Världsklass.

2. Ruffino B.
Italiens huvudstad, offentlig toalett.
13/07 – 01. KL 14.33
Gammal och sladdrig men erfaren och respektingivande kuk. Ett utstående födelsemärke på skaftet och ett extrem böjning uppåt gjorde för maximal njutning i rektum. Otydliga ådror.

3.Urban F
Stockholm, lägenhet i skatteskrapan.
18/12 – 06. KL 01.14
Stor buske och full av blod. Pulserade som en batteridriven jackhammer när jag tog den i min mun och masserade skaftet med mina halsmandlar.

4.Miss Olaf
Luxemburg, champagnerummet på gentlemansklubben ”Mästare och slav”.
29/02 – 85. KL 03.40
(omdöme saknas)

5. Gräddnos
Rotterdam eller Wien, strippklubben ”Hedens guld”.
21/01 – 86. KL ”Sent”
Stor och tjock. ungefär som en falukorv med skinnet kvar. Svullen som kronan på en nyplockad skogssvamp. Ace.

Här är en mash-up av alla fem bilder:



Dessa fem av hundra är mina favoriter. ”Cream of the crop” som det heter på engelska.

Varför har jag gjort det här undrar ni? Ett lättare svar att ge kan jag icket finna.
Ni förstår, när de gamla ruttnande russinen på vårdhemmet tar fram sina fotoalbum och i sin senil-demens skådar över gamla bilder av sig själva, sina gamla vänner och kärlekar. Då drunknar de i poänglös nostalgi. Ett förflutet som aldrig kommer igen. Att remenissa i den skiten är att servera sig själv depression på ett silverfat.
Detta medan jag själv kommer att sitta på ett avundsvärt arkiv av fanstastiska kukar. Kukar som fortfarande kommer vara lika aktuella då som de var i sina sprutande krafters stunder.
Kukarna är ju trots allt bara verktyg, verktyg att nyttja för mitt egna självförverkligande. Och vilket ord skulle kunna vara mer synonymt med livskvalitet än det?

Vad det blir av mannen som står på perrongen på väg till Wien, med toalettpappret under armen? Tja, han ska nog hem och bajsa. Men kanske får han hjälpa mig att skriva första kapitlet i "100 boys" - volym 2?