"Jag ångar ingenting"

Förra veckan satt vi här på Kappan-redaktionen och skålade. Vi hade fixat vår första gästblogg -en midsommarspecial med en av Göteborg/Sveriges största rockstjärnor. En sann berättelse om en avlägsen incest. Dagen innan midsommar drog han sig ur. "Tänk om någon får reda på att det är JAG som skrivit detta, inte ens en pseudonym garanterar ju ett hundraprocentigt skydd", stod det i ett sms han skickade mig. Inga hard feelings , men vi tycker alla här på redaktionen att det känns tråkigt att inte kunna leverera första klassens material till er läsare. Och det var verkligen det här. Första klassens material.

Tårtan är och hälsar på sin pappa. En pensionerad snickare som på största allvar liknar sig själv med Jesus K och har Funny Games - The Remake som favoritfilm.
Bollen är i Stockholm och förbereder Pride. Jag själv har just kommit hem från en veckas semester i skärgården. I släktens gamla herrgård.
Att vara där innebär att gamla minnen bubblar upp; dans med djävulen. Jag sprang på grannen, Nicklas, och blev förvånad över att han kommit ut från psyket.
Historien om Nicklas är något utöver det vanliga. En man i 45-års åldern som hela sitt liv har fascinerats av ånga. När jag var liten brukade Nicklas pappa berätta för mig att Nicklas var näst intill besatt av ångmaskiner och ånglok redan som 3-åring. När han kom upp i tonåren så började han på sitt första, av vad som visade sig bli flera, ångprojekt. Han byggde sin egna ångbåt. Den var visserligen liten, men ack så imponerande. Allt var byggt för hand. Stålskrovet hade han stått och bankat på i ett helt år där hemma i garaget. Frustrerat. Som en pedofil på en öde ö med påklädda barn. Han var så nära sin dröm, men ändå så långt borta. Skrovet var ett nödvändigt ont på vägen till himmelen; ångmotorn. "En ångbåt utan skrov är ju faktiskt ren idioti", brukade Nicklas säga för att trösta sig själv.

När han en dag öppnade garageporten och insåg att ståldjävulen äntligen kunde flyta så sägs det att han sköt hunden av ren lycka. Sen byggde han ångmotorn. Och som han byggde den. Under flera år så, ja bara byggde han, vad som blev sin första egna custom made ångmotor. Han missade tonårstidens: förlora oskulden, skägg och Axe Africa, på grund av vad som utvecklats till ett slavförhållande under ångmotorns gudomlighet. Just när han fyllt tjugo blev han klar. Nu skulle här ångas. Ja "Nu ska hela världen ånga", sa Nicklas när han körde ångbåten till hamnen för dess jungfrufärd. Vad Nicklas inte visste var att inte bara hans värld, utan även hans själ, skulle förvandlas till den svartaste ångan. Jag tror att han körde ångbåten i en vecka innan han insåg att den inte räckte till. Den puffande demonen som vaknat till liv inom honom skrek efter mer. Han byggde en ångtraktor, en ångbil, ett ångdrivet hem... Ja nu drevs hela hans liv av ånga. Nästan...Han hade ju skaffat sig en familj under tiden. Detta tyckte Nicklas var ett problem. "Hur ska jag kunna leva i denna ånga med en familj vars blotta existens svärtar dess glans", skrev han i sin dagbok. Nicklas var inte längre en entusiast, Han var galen.

Två barn hade han. Madeleine och Victor. Sonen var lätt att jaga från huset, det var bara att skrämma iväg honom som man skrämmer räven, med kastruller och rop. Madeleine blev dock ett problem. Hon var utvecklingsstörd och bortom denna verklighet. Nicklas fick istället använda sig av en annan taktik. Han väckte henne i ottan. "Kom, vi ska ut och leka i trädgården" , sa han till henne, när hon oförstående och trött gned sina handikappade ögon i flickrummets säng. Nicklas satte sig på en pall, mitt i trädgården, och åt en korvmacka medan Madeleine sprang omkring och lekte sig trött med sina dockor. Med en duns satte hon sig i gräset flämtades. Nicklas gled upp bakom henne, drog fram en gömd revolver från jackfickan, och avrättade henne som en hund. Nu var det bara frugan kvar. Eva, som hon hette, hade varit hos sina föräldrar över helgen och kom nu körandes i sin bil in på garageuppfarten. "Bingo" , väste Nicklas till sig själv, och gick för att möta henne. Ett kärlekspars blickar möts , en kram, och en dold hammare att knacka i hennes huvud tills det det sprack. Äntligen fri. Han gick ner i källaren och drog bort skynket som dolt vad han i hemlighet redan påbörjat. En ny familj driven av ånga. Stela kroppar av stål med skorstenar och könsorgan av gummi. En familj värdig hans värld. Där tog det stopp. Han fick dom aldrig att leva. En dag kom polisen. Victor hade golat...Så när vi stod där på stranden kunde jag inte låta bli att fråga hur han nu mådde. "Jag ångar ingenting" , sa han och flinade.

Nyåret i Sverige

Jag hade använt ordet bubblig för att beskriva hennes kropp. mest för att det ger en övergripande illustrativ bild. Hon var tjock, men fetman gjorde inte att huden spände ut sig över buken och rumpan, Istället kändes hennes kroppshydda hängig och säckig när jag lät mina händer nyttja den. Att försöka krama om ett bröst var som att försöka behålla tre deciliter soppa i kupade händer.

Men Gud förlåt, nu går jag för fort fram igen. Vi tar det från början:

Det var nyårsafton när jag ringde på dörren till lägenheten i Kortedala, Göteborg. Under några sekunder reflekterade jag över vad jag höll på med. Jag hade antagit en inbjudan till en nyårsfest där jag inte kände någon, mest för att jag inte orkat vara kvar i Wien där alla mina vänner skulle festa och njuta förbjudna drogfrukter från vackert sminkade rövhål. Mina känslor hade varit för starka för att stanna kvar. Sist jag firade nyår i Wien hade jag ätit riktigt dålig fisk och fått göra kvällen tidig med en fransk liten pojke i baksätet på en bil.
Nu var jag i på väg att kliva in i en ny värld, något som både lockade och skrämde mig. Tjejen som bjudit in mig var en kort och satt liten punkare med stora bruna ögon och ful frisyr. Hon hade tydliga avsikter att försöka ha sex med mig, vilket äcklade mig. Jag hoppades naturligtvis träffa någon annan kvinna på festen. Mina förhoppningar om detta var dock inte så stora då jag nyligen blivit dumpad av min flickvän för en 45-årig grisbonde. Tanken "vad fan gör jag här?" flög hårt som stålmannen genom mitt huvud, innan jag försäkrade mig med tanken som är standardlösning för dessa situationer: "Hur farligt kan det vara?".

Tjejen som bjudit in mig, vi kan hädanefter kalla henne Gluta, öppnade dörren. "vi har lite ostädat" sade hon. Vilket var en underdrift av politiska proportioner. Lägenhetskollektivet såg ut som en soptipp. Överallt i hallen låg högar av skräpsaker och kläder kastade i smutsen. Nu förstår jag varför Gluta hade valt att klippa håret kort och färga det svart. Ingenting annat hade kunnat överleva här.
Jag som hade tagit på mig finskjortan och nyjeansen kände mig direkt överklädd för tillfället då Gluta bokstavligen såg ut som skit. När jag kom i köket stod där en kille med mjukisbyxor, linne och en cigg i mungipan. Han stekte pannkakor vis spisen och det osade något fruktansvärt. Jag ryggade tillbaka lite innan jag sträckte fram handen för att våga hälsa. "Hej, John" - han log snett, men hjärtligt och med ciggen kvar i käften. Hans hår såg ut som om det fått växa fritt efter en pottklippning, på fötterna hade han mest ingenting.
Resten av köket var en smuts och drällfest som hette duga. Överallt låg gammal disk och stank. Och förutom tomma ölburkar fyllde diverse skräp upp mycket av ytorna bortom diskbänken. Slusken Johns pannkakssmet var naturligtvis ett haveri som fastnat i pannan. Tallriken han använde för att lägga upp pannkakorna var därför inte någon prydlig hög att vila ögonen på utan liknade mest ett självmordsbombat födelsedagskalas.

Jag kände att det verkligen var dags att börja dricka.

Efter ett tag kom Gluta och Johns rumskompis Biddis hem. Det var denna morbida uppenbarelse till kvinna vars bröst jag snart (förgäves) skulle försöka kupa i min hand. Biddis var blond, förmodligen inte naturligt då håret såg ut att vara skadat av produkter, och hennes första mission för kvällen var att ordna tjack åt nyårssällskapet.

Jag drack vid det här laget mycket snabbt. Avverkade öl efter öl medan jag försökte hålla samtalen borta från ämnen som "kultur" och "fritid" då jag fruktade att min hjärna skulle explodera om deras åsikter kring detta skulle blottas för mina känsliga sinnen. Skatepunken på stereon sade sitt för att ge mig en huvudvärk.

Biddis gick ut för att möta tjackpundarna som skulle sälja knarket och Gluta fixade ihop en sallad med Brieost som faktiskt blev riktigt god.
Själv blev jag riktigt full.
I Glutas rum, med missfärgningar på väggarna och tända värmeljus på bokhyllan, började sedan alla på festen knarka. Själv kikade jag in genom en springa i dörren och fick ögonkontakt med Gluta som jag såg skämdes och mådde väldigt dåligt. Biddis sniffade högt.

Efter sitt knarkande var Gluta på mig som ett plåster. Hon närmast gned sin kropp mot min så fort hon kom åt. Jag blev dock lite frustrerad av det här och gick så småningom ut på balkongen och rökte med Biddis. När jag tittade på henne såg jag att hon inte bara var fel, utan också väldigt ful. Men i mitt tillstånd var hon mer åtråvärd än Gluta.

Jag kysste Biddis och lät mina händer vandra över hennes valkiga kropp. När jag blundade kunde jag föreställa mig att det var min gamla flickvän jag kysste, något som blev ganska plågsamt när jag öppnade ögonen och såg ett rökskadat ansikte med rödsprängda ögon som tittade på mig och som sade: "Gluta är kär i dig" innan hon kysste mig igen. "Du kommer inte få ligga med mig ikväll" sade hon med ironi i rösten. "Jag vet" svarade jag med allt allvar jag kunde frambringa. I helvete att jag ville se vad som fanns under de där ständigt hasande mjukisbrallorna.

Jag kände att det var dags att dra.

Gluta satt och kissade med öppen dörr. Hon drog upp trosorna utan att torka fittan och jag sade att jag "bara ska ut och röka vid porten". "Du lämnar mig väl inte?" gnydde hon då på ett ynkligt sätt. Samtidigt hörde jag hur John och en annan kille stönade från köket. "Nej, nej" försäkrade jag henne och kysste henne sedan ömt på läpparna. Och när hon gått tillbaka till köket plockade jag min halvfulla lådvinsbox och sprang nerför trapporna.
På spårvagnshållplatsen träffade jag några 15-åriga förortstjejer som jag bjöd hem på efterfest. Något som krävde rejäla tag av övertalning mot argument som "Men min pappa har sagt att jag måste vara hemma till två". En av de vackraste, kanske hette hon Sabina, stannade kvar lite längre och lät mig fingerpulla henne. Detta var efter att hennes vänner helt och hållet trashat min lägenhet och bland annat kokat ädelostpastasås som de spillt ut i min säng. När jag var inne i henne med både pek och långfinger ursäktade sig Sabina och sade att hennes vänner aldrig skulle låta henne stanna hela natten. "Alltså jag har ju varit med mycket äldre men..."
Jag lät henne gå.

Hon kom dock tillbaka 20 minuter senare för att lämna igen min egen digitalkamera som hennes vänner hade stulit. Den ärligheten belönade jag genom att inte låta henne gå igen.
Och med det skulle man kanske kunna säga att jag började ett gott nytt år.

(Men det nästa skulle jag naturligtvis fira i Wien)

Kampf!

Tystnad råder i vardagsrummet, lamporna är släckta men det skarpa solljuset utomhus ger rummet en grå atmosfär. Termometern säger 29 grader utomhus, 34 inomhus, fläkten har gått sönder och ”Ordjakten” rullar på tvskärmen… men ljudet är av. Tävlingen är nu inne i sin tredje vecka, värmeböljan i sin fjärde, ingen vill ge sig, mållinjen är ännu utom räckhåll.
Duff-duff-duff-duff… en boll studsar i golvet, samma ljud, som ett mantra, om och om igen. – Bollen! Snälla… Gräddnos stirrar argt på Bollen som stirrar trotsigt tillbaka. – Gud! Utropar Tårtan och ställer sig upp, finns det verkligen INGET bättre på TV?! Han möts av tystnad och efter en kort paus, sätter sig ned igen.
En timme går och programmen byter av varandra och just nu ojjar sig Al Bundy över att hans fru är så lat, i rummet råder fortfarande tystnad.

Tre veckor tidigare

- Vad fan vet du om självdisciplin?
- Inte mycket, men jag vet betydligt mer än dig.
- Vad snackar ni om?
- Självdisciplin (i kör)
- Hur kom ni in på det ämnet?
- Vi kollade på en dokumentär igår om en man som vägde sin mat, tränade vid exakta tidpunkter, och när han ville skämma bort sig, åt en macka av hårdbröd, inget smör.
- Och Tårtan sa att det där var ingenting, att han lätt tvingats ge upp mer i sitt liv.
- Bullshit!
- Och vad vet in om att offra något?
- Mycket, men vad säger ni om ett litet vad?
- Det beror på vadet.
- Först att tillfredställa sig förlorar, sist vinner vadet.
- Definiera ”tillfredställa sig”.
- Ingen alkohol, nikotin, droger, god mat, ingen sex INKLUSIVE självsex!
- Du syftar på allt som gör livet värt leva, det går emot allt vi står för, du vill säga ifrån dig all livskvalitet!
- VI ska säga ifrån oss livskvalitet, hur kan man uppskatta topparna om det inte finna några dalar?
- Your a madman! Vad får vinnaren?
- Äran.
- Kör på!
Tre handflator möts i luften.

Tre veckor och fyra dagar senare

- Jag står inte ut längre! Jag hatar er alla! Jag hatar dig mest av allt Bollen!
- Varför mig?
- Du och ditt värdelösa vad!
- Ingen tvingade dig!
- ARGH!

Rummet föll i tystnad, dessa vad de längsta meningsutbyten de delat på över två veckor.

- Jag saknar Blixten…
- Blixten?
- Min häst… han är alldeles ensam.
- Du och dina jävla häst, du vet väl om att det inte är någon jävla Arabisk Fullblod? Det är ju för fan en Shetlands Ponny!
- Håll käften! Vad vet du om hästar?!
- Jag har fan sett hamburgarens papper, det är ju en jävla Shetlands Ponny!
- Ta tillbaka det där, och jävligt snabbt!
- Aldrig, du och din jävla Shetlands Ponny kan dra åt helvete!
- Haha! Är din ökända häst en jävla Shetlands? Alla hästars mobboffer! Hästorkesterns trombonspelare!
- Håll käften! Vad vet du om kärlek? Jag såg din jävla staty som du byggde till den där halvfeta bruden, den såg ju ut som något en utvecklingsstörd kastat bort.

Smockan har länge hängt i luften och nu faller den, den faller rakt på Tårtans tryne, näven kommer som en hammare och Tårtan viker sig som en sax och greppar sin näsa, blodet rinner mellan fingrarna. – Va fan håller du på med?! Är du sju år gammal?! Bollen dyker mot Gräddnos magparti och tvingar ned honom på marken.
– Sluta båda två! Kvider Tårtan mellan handflatorna.
– Håll käften dum jävel, du fick vad du förtjänade! Skriker Bollen samtidigt som hans nävar matar som kanoner mot Gräddnos ansikte, vars händer är uppe i ’gardé’ och gör sitt bästa för att skydda det mest vitala.
Tårtan släpper sin näsa, studsar upp på fötterna och låter sitt smalben och Bollens sidhuvud mötas i en välplacerad ’Roundhouse’. Bollen faller åt sidan och kryper upp i försvarsposition samtidigt som Tårtan fortsätter att mata sparkar. Gräddnos, som nu har kommit till liv, tornar upp bakom Tårtan med porslinslampan (som de gemensamt inhandlat i Wien) i handen. Botten spricker i tu och Tårtan är nu ute i ’gemet’. Gräddnos dyker på Bollen och en kamp om överläge inleds. Både söker att frita den enes hand men dessa två har tränat martial-arts tillsammans påtok för länge för att låta den andra få något tillfälle till ett martial-arts grepp. Kampen verkar se ut att pågå i evigheter, men de båda är för stolta och arga för att ge efter. De två välsvarvade manskropparna gnider frenetiskt mot varandra, de är båda låsta av sina egna skickligheter. De är nu båda dränkta i svett, de flämtar hårt och stannar plötsligt upp, någon har fått en erektion, de möts i en kyss. Grovhånglet bryts av att Gräddnos lyfter och vänder Bollen på mage, sliter av han mjukisbyxorna, spottar i sin handflata och tillåter sin mandom att försiktigt glida in i Bollens anus, sen börjar råknullet, hårt, nästan våldsamt, och precis när det verkar som att Gräddnos ska komma så drar han ut, böjer sig framför Bollens mun och skriker ”Jag vill komma i din mun!” Vilket han också gör.

Det är över och de båda krigarna ligger på varandra och kippar efter andan. – Jasså! Där ser man, det var Tårtan som nu låg lutandes mot väggen, högra handen bakom huvudet som nu blödde, det verkar som att jag vann.

Förresten

Måste bara berätta om ett minne som dök upp. Det var när Tårtan för första gången skulle låta mig se hans stolthet. Hans arabiska fullblod. Vi hade varit vänner ett tag jag och Tårtan. Ett bra tag. En dag så skulle jag äntligen få följa med honom till stallet. Som han hade pratat om sin kära häst. Allt hade blivit en enorm hype. Jag hade tjatat på honom i månader, ja till och med år , om att få se hästen. Jag är egentligen inte ens intresserad av hästar. Men denna verkade vara något i hästväg. Tårtan hämtade mig på morgonen med sin bil. Det var en perfekt höstmorgon för att rida. Dimman låg tät. Löven var gula. Jag märkte hur glad Tårtan var över att snart få återse sin kära häst. Han smålog när vi under tystnad färdades mot stallet. Sorkträsk 1km stod det på en skylt. Där svängde vi in. Stallet låg i anslutning till en herrgård som någon i Tårtans släkt ägde. Någon som verkade vara en Carl-Jan Grankvist typ. En ensam man med guldknappar på klubb-blazern. Det knarrade när vi svängde in på grusvägen som ledde till stallet. Tårtan saktade in bilen på ett vuxet sätt. Så att det inte skulle bli fula sladdspår i gruset. Vi gick ut. Jag måste erkänna att jag darrade. Skulle hästen ens vara hälften av allt jag hört så skulle det vara en helt fantastisk häst. - Vänta här, sa Tårtan, och gick in i stallet. Jag stod stilla och huttrade. Det var kyligt ute och jag kände mig åter som ett barn när låtsades att röken som kom ur min mun var röken från en cigarett. Efter ungefär fem minuter kom han ut igen. Med en fet liten shetlandsponny vid sin sida. Det är fult att ljuga Tårtan.

Sommarhit

Ibland när jag kommit så slår det lock för öronen på mig. Kommit som i det man brukar göra när man knullar alltså. Jag kämpar ofta hårt. Svettas mycket. Har utarbetat en stil. En personlig knullstil. Som en liten rutin jag kör. När jag sticker in den så brukar jag börja med att greppa kvinnans röv med båda händerna. Och lyfta upp henne. Detta sker i missionärsställningen. Sen stöter jag på ett tag med henne lätt upplyft. Så att ovansidan på min kuk gnider fittans tak. De flesta kvinnor verkar uppskatta denna början på ett samlag. Jag kör på så ett tag. Samtidigt som jag knådar hennes röv med mina händer. Lite ruffigt. Smått våldsamt. Sen släpper jag den. Fortfarande missionären. Dags att börja rotera min kuk.

Min höft arbetar i en cirkelrörelse. Först låter jag kuken gnida lätt mot fittans vänstra del, samtidigt som den åker in i henne med halvfart. Efter några gånger byter jag till fittans högra del och upprepar cirkel-proceduren. Sen kommer råknullet. Det missionära råknullet. Här pumpar jag snabbt. Ibland hårt. Hon får gärna säga, "knulla mig , knulla mig!" Vissa flickor gillar inte när min tarmdel, magdelen under naveln, slår mot hennes underliv. Andra kvinnor har svårt för min kuks längd. Den kan stöta obehagligt i deras livmoder så dom får ont. Oftast händer detta om jag kör på bakifrån. Då låter jag den inte stöta ända ner till roten. Halva kuken får istället arbeta snabbt. In ut. In ut. Därefter brukar jag sakta ner för att ge kvinnan en chans att freestyla. Kanske rida mig. Kanske låta mig arbeta bakifrån. Vissa vill pausa och då brukar jag spotta i handen och smeka fittan. Kanske berättar jag något under tiden. Eller så visslar jag på någon mysig bit.

Sen råknull igen. För att slutligen komma. Inne i henne. Ut med kuken. Min sperma rinner längst hennes lår. Är det bara på film som sperman stannar inne i fittan så att dom kan ligga där och mysa? Vad härligt dom ser ut att ha det på film. Ibland håller jag handen kupad och kommer i den istället. Sen in på toa och skölja. Aldrig att jag kommer i hennes mun. Något man hetsade tjejerna till i tonåren för att det var porrigt. Jag är vuxen nu. Jag känner mig lite sjabbig om jag sprutar henne i munnen. Som en snubbe med Khao-Lak - 2002 tatuerat på bröstet. Sprutar hennes fitta kan jag dock med gott samvete svälja det. Då känns det bara sexigt. När vi ligger där , svettiga och flämtandes, så kommer locket för öronen. Min blick brukar fladdra. Jag blir rädd. Känns som att jag är hög, eller ska till att dö. Sen kommer verkligheten åter. Då känns allt bra igen. Nyknullat och bra. Jag älskar sommaren ska ni veta.

Examenspecial

Wooo! Där jävlar var det slut. Examinerad. Ja så stod jag på ett lastbilsflak för en herrans massa år sedan.
Då var jag långt ifrån den värdsvane och utbildade man jag gör mig stolt över att vara idag. Ja idag är mina högskolepoäng i psykologi, språk och filosofi något så massivt de skulle spräcka det svalj som kom nära om poängen nu skulle försöka sig på munpenetration.

Wooo! Jag hade mössan på sned, jag skrek och söp och lät all min osäkerhet gömma sig långt nere i min relativt oknullade kropp. Bortom det där lastbilsflaket väntade världen. Och innan jag blev den sökare av livskvalitet och den drömmare av fantastiska mardrömmar jag är idag, så fanns där en rädsla för hur jag skulle våga hantera detta. En hel värld full med 16-åriga pojkar, tänkte jag. En hel värld med nygifta par som bara väntar på att träffa mig, hur skall en liten 18-åring hantera all den skönheten?
Wooo!! Sjung om studentens lyckliga dar... Så stämde vår gamle lärare och tillika klassföreståndare Felix "Fuskis" Boström upp i en sång - han var alltså med på flaket. Men vi "buu"ade ut honom och jag kastade en tom liten champagneflaska i knäskålen på honom. Hans höga tjut av smärta när han seglade ner i en klump på golvet, överröstades av våra höga hårda "Fy fan vad vii är braaa!!"

Wooo!!! Balen hade varit svår för mig att hantera. Att se all mina skolkamrater klä upp sig som små herrar och damer i godispapper hade också skapat en stark jävla åtrå hos mig att ta av pappret och stoppa godisen i munnen, vilket jag också gjorde. Balen hölls ju på övervåningen och i entrén hade jag lämnat två nakna små ynglingar. Både flämtande efter luft och kläder, med vilket deras böner belönades med inget sådant. De fick ligga där och vänta tills balen var slut. Jag var trots allt bara 18 år. En ängslig tid då effekt var viktigare än estetik. Och visst har väl min syn på skönhet förändrats genom åren. De två pojkarna som låg där nakna i lobbyn, helt sönderdrogade och med ögonlocken blinkandes som vore de sina egna små diskotek, väntandes på att en bal skulle slut och upptäcka deras plågade kroppar. Ja det var just då något ganska fult. Men senare i livet skulle jag ändra uppfattning, varför jag betalade en känd konstnär att återskapa bilden och nu hänger den prydligt i mitt hemmiga kök. Tänk vad smak kan vara annorlunda egentligen, det är därför man inte ska skaffa en tatuering för ungt.

Wooo!!! När Lastbilsåkandet var över och jag hade låtit en flicka i klassen, Rut, få känna hur blöt man kan bli om någon instruerar alla i klassen att hälla ut sin sprit över dem. Ja lilla Rutan blev blöt alltid.
Studentfesten hölls på min egen klubb, med konceptnamnet "Mästare & slav" som jag skulle börja köra på sommaren. En riktig röjardänga blev det. Flickor grät okontrollerat omkring mig medan pojkarna sprang runt i cirklar och high-fivande varandra, för att i det nästa ligga och kräkas i "stålgrottan".
Vissa dansade med gråten i halsen bredvid gamla tortyrredskap och andra hånglade med den första bästa dominatrix som kunde hjälpa dem att glömma sina enorma känslor av skräck inför livet som väntade. Och någonstans då började jag känna det där man ska känna när man tar studenten, jag tog ett djupt andetag och brände av ett sjuhelvetes leende. jag hade fått min första smak av frihet.