Mitt sommarjobb

Som alla studenter så måste även jag sommarjobba för att få min ekonomi att gå ihop under sommarmånaderna.
Som alla naiva soffliggare så sköt även jag upp det där med att söka jobb ända till midsommar. Då sommarjobben givetvis tagit slut.
Paniken spreds sig i kroppen då jag sökte runt på livströtthetens knutpunkt, platsbanken. De få annonserna som fanns visade sig antingen vara över eller under min kompetens och självbild. Jag var körd. Måste jag klampa runt på järntorget med en dunjacka och samla burkar från papperskorgarna? Ska jag damma av dragspelet och sätta mig utanför nordstaden med en basker vid mina fötter? Måste jag ringa mina rika svin till föräldrar med gråten i halsen och be? Tankarna snurrade i min skalle. Nej. Jag ska fan inte krascha nu. Aldrig att jag säljer mig. Eller?. Sälja mig kanske är det jag ska. Att sälja mig är kanske lösningen. Men jag kan ju inte sälja min kropp? Jag har ju lovat att aldrig mer hora. Hur fan kan jag sälja mig utan att behöva gråta i duschen? Jag valde att flyga hem till min hemstad och mina föräldrar. Jag hade fått en riktig pang-idé.

Jag tror inte ens jag sade hej när jag stormade in i föräldrahemmet. Bara sprang rätt in och slog huvudet sönder och samman när jag försökte bemästra vindstrappan i flip-flops. Skit samma, tänkte jag, och lät mitt blonda hår färga sig självt rött av blod. Jag rotade runt på vinden. Andades tungt. Var fan ligger dem? Jag såg dem ju ligga här när jag hämtade skidorna förra vintern. Bingo! Med ett bylte under armen sprang jag ut. Sa inte hej då. Fort som fan till farmor. "Hej Farmor", och så snubblade jag in till vardagsrummet. Rotade runt i bokhyllan och hittade hela fyra stycken. Bingo twice. Tacka Gud för gamla människor. "Hej då farmor", och in i taxin till flygplatsen.

På flyget hem satt jag och log åt vetskapen om att jag hade en skatt i handbagaget. Sommaren var räddad. Väl hemma drog jag fram vad jag tagit med mig. Fotoalbum. Hela sju stycken fotoalbum med bilder från min barndom. Jag öppnade dem och började leta. Bilder där jag lärde mig gå, cykla och besöket på Kolmården bläddrades snabbt förbi. Tonårsbilder från stranden, stugan och gymet tog jag ut. Fick ihop hela trettio stycken. Trettio bilder där jag var barkroppad, lättklädd, eller helt enkelt bara het. Bingo for the fucking third time. Ner med skiten i ett kuvert och på med så många frimärken som ett tyngre brev till Tyskland kräver. Nu var det bara att vänta. Det blev en lång väntan. Ända tills igår faktiskt. Då ringde äntligen telefonen. +49, såg jag att numret som ringde upp mig började med. Bingo 4-ever. Ett samtal skolengelska senare så var jag rik. Eller rik nog att klara sommaren i alla fall. Destroyer köpte alla trettio bilder. Bingo the fucking fifth element. Jag kanske inte klarar av att bli knullad av främmande män, men nog fan kan jag leva med att tusentals bögar världen över runkar åt min barndom. Saknar du sommarjobb?

"Jag ångar ingenting"

Förra veckan satt vi här på Kappan-redaktionen och skålade. Vi hade fixat vår första gästblogg -en midsommarspecial med en av Göteborg/Sveriges största rockstjärnor. En sann berättelse om en avlägsen incest. Dagen innan midsommar drog han sig ur. "Tänk om någon får reda på att det är JAG som skrivit detta, inte ens en pseudonym garanterar ju ett hundraprocentigt skydd", stod det i ett sms han skickade mig. Inga hard feelings , men vi tycker alla här på redaktionen att det känns tråkigt att inte kunna leverera första klassens material till er läsare. Och det var verkligen det här. Första klassens material.

Tårtan är och hälsar på sin pappa. En pensionerad snickare som på största allvar liknar sig själv med Jesus K och har Funny Games - The Remake som favoritfilm.
Bollen är i Stockholm och förbereder Pride. Jag själv har just kommit hem från en veckas semester i skärgården. I släktens gamla herrgård.
Att vara där innebär att gamla minnen bubblar upp; dans med djävulen. Jag sprang på grannen, Nicklas, och blev förvånad över att han kommit ut från psyket.
Historien om Nicklas är något utöver det vanliga. En man i 45-års åldern som hela sitt liv har fascinerats av ånga. När jag var liten brukade Nicklas pappa berätta för mig att Nicklas var näst intill besatt av ångmaskiner och ånglok redan som 3-åring. När han kom upp i tonåren så började han på sitt första, av vad som visade sig bli flera, ångprojekt. Han byggde sin egna ångbåt. Den var visserligen liten, men ack så imponerande. Allt var byggt för hand. Stålskrovet hade han stått och bankat på i ett helt år där hemma i garaget. Frustrerat. Som en pedofil på en öde ö med påklädda barn. Han var så nära sin dröm, men ändå så långt borta. Skrovet var ett nödvändigt ont på vägen till himmelen; ångmotorn. "En ångbåt utan skrov är ju faktiskt ren idioti", brukade Nicklas säga för att trösta sig själv.

När han en dag öppnade garageporten och insåg att ståldjävulen äntligen kunde flyta så sägs det att han sköt hunden av ren lycka. Sen byggde han ångmotorn. Och som han byggde den. Under flera år så, ja bara byggde han, vad som blev sin första egna custom made ångmotor. Han missade tonårstidens: förlora oskulden, skägg och Axe Africa, på grund av vad som utvecklats till ett slavförhållande under ångmotorns gudomlighet. Just när han fyllt tjugo blev han klar. Nu skulle här ångas. Ja "Nu ska hela världen ånga", sa Nicklas när han körde ångbåten till hamnen för dess jungfrufärd. Vad Nicklas inte visste var att inte bara hans värld, utan även hans själ, skulle förvandlas till den svartaste ångan. Jag tror att han körde ångbåten i en vecka innan han insåg att den inte räckte till. Den puffande demonen som vaknat till liv inom honom skrek efter mer. Han byggde en ångtraktor, en ångbil, ett ångdrivet hem... Ja nu drevs hela hans liv av ånga. Nästan...Han hade ju skaffat sig en familj under tiden. Detta tyckte Nicklas var ett problem. "Hur ska jag kunna leva i denna ånga med en familj vars blotta existens svärtar dess glans", skrev han i sin dagbok. Nicklas var inte längre en entusiast, Han var galen.

Två barn hade han. Madeleine och Victor. Sonen var lätt att jaga från huset, det var bara att skrämma iväg honom som man skrämmer räven, med kastruller och rop. Madeleine blev dock ett problem. Hon var utvecklingsstörd och bortom denna verklighet. Nicklas fick istället använda sig av en annan taktik. Han väckte henne i ottan. "Kom, vi ska ut och leka i trädgården" , sa han till henne, när hon oförstående och trött gned sina handikappade ögon i flickrummets säng. Nicklas satte sig på en pall, mitt i trädgården, och åt en korvmacka medan Madeleine sprang omkring och lekte sig trött med sina dockor. Med en duns satte hon sig i gräset flämtades. Nicklas gled upp bakom henne, drog fram en gömd revolver från jackfickan, och avrättade henne som en hund. Nu var det bara frugan kvar. Eva, som hon hette, hade varit hos sina föräldrar över helgen och kom nu körandes i sin bil in på garageuppfarten. "Bingo" , väste Nicklas till sig själv, och gick för att möta henne. Ett kärlekspars blickar möts , en kram, och en dold hammare att knacka i hennes huvud tills det det sprack. Äntligen fri. Han gick ner i källaren och drog bort skynket som dolt vad han i hemlighet redan påbörjat. En ny familj driven av ånga. Stela kroppar av stål med skorstenar och könsorgan av gummi. En familj värdig hans värld. Där tog det stopp. Han fick dom aldrig att leva. En dag kom polisen. Victor hade golat...Så när vi stod där på stranden kunde jag inte låta bli att fråga hur han nu mådde. "Jag ångar ingenting" , sa han och flinade.

Examenspecial

Wooo! Där jävlar var det slut. Examinerad. Ja så stod jag på ett lastbilsflak för en herrans massa år sedan.
Då var jag långt ifrån den värdsvane och utbildade man jag gör mig stolt över att vara idag. Ja idag är mina högskolepoäng i psykologi, språk och filosofi något så massivt de skulle spräcka det svalj som kom nära om poängen nu skulle försöka sig på munpenetration.

Wooo! Jag hade mössan på sned, jag skrek och söp och lät all min osäkerhet gömma sig långt nere i min relativt oknullade kropp. Bortom det där lastbilsflaket väntade världen. Och innan jag blev den sökare av livskvalitet och den drömmare av fantastiska mardrömmar jag är idag, så fanns där en rädsla för hur jag skulle våga hantera detta. En hel värld full med 16-åriga pojkar, tänkte jag. En hel värld med nygifta par som bara väntar på att träffa mig, hur skall en liten 18-åring hantera all den skönheten?
Wooo!! Sjung om studentens lyckliga dar... Så stämde vår gamle lärare och tillika klassföreståndare Felix "Fuskis" Boström upp i en sång - han var alltså med på flaket. Men vi "buu"ade ut honom och jag kastade en tom liten champagneflaska i knäskålen på honom. Hans höga tjut av smärta när han seglade ner i en klump på golvet, överröstades av våra höga hårda "Fy fan vad vii är braaa!!"

Wooo!!! Balen hade varit svår för mig att hantera. Att se all mina skolkamrater klä upp sig som små herrar och damer i godispapper hade också skapat en stark jävla åtrå hos mig att ta av pappret och stoppa godisen i munnen, vilket jag också gjorde. Balen hölls ju på övervåningen och i entrén hade jag lämnat två nakna små ynglingar. Både flämtande efter luft och kläder, med vilket deras böner belönades med inget sådant. De fick ligga där och vänta tills balen var slut. Jag var trots allt bara 18 år. En ängslig tid då effekt var viktigare än estetik. Och visst har väl min syn på skönhet förändrats genom åren. De två pojkarna som låg där nakna i lobbyn, helt sönderdrogade och med ögonlocken blinkandes som vore de sina egna små diskotek, väntandes på att en bal skulle slut och upptäcka deras plågade kroppar. Ja det var just då något ganska fult. Men senare i livet skulle jag ändra uppfattning, varför jag betalade en känd konstnär att återskapa bilden och nu hänger den prydligt i mitt hemmiga kök. Tänk vad smak kan vara annorlunda egentligen, det är därför man inte ska skaffa en tatuering för ungt.

Wooo!!! När Lastbilsåkandet var över och jag hade låtit en flicka i klassen, Rut, få känna hur blöt man kan bli om någon instruerar alla i klassen att hälla ut sin sprit över dem. Ja lilla Rutan blev blöt alltid.
Studentfesten hölls på min egen klubb, med konceptnamnet "Mästare & slav" som jag skulle börja köra på sommaren. En riktig röjardänga blev det. Flickor grät okontrollerat omkring mig medan pojkarna sprang runt i cirklar och high-fivande varandra, för att i det nästa ligga och kräkas i "stålgrottan".
Vissa dansade med gråten i halsen bredvid gamla tortyrredskap och andra hånglade med den första bästa dominatrix som kunde hjälpa dem att glömma sina enorma känslor av skräck inför livet som väntade. Och någonstans då började jag känna det där man ska känna när man tar studenten, jag tog ett djupt andetag och brände av ett sjuhelvetes leende. jag hade fått min första smak av frihet.

Aktuellt.

Såhär i mars månad, när intressant skvaller inte är något man direkt badar i, så kan vi här på redaktionen stolt medela er kära läsare att Jan Alfredius kommer att bli sjuk och bli tvungen att sluta som nyhetsankare på Aktuellt. Håll ögonen och öronen öppna för den 24:e Juli smäller det.