Hästflickan

När jag berättar för folk jag träffar att jag gillar hästar så tar de för givet att jag är bög, men vad vet de egentligen, dessa människor?

Ibland så känner jag att en människa måste komma bort från alla bipolära kampsportfejjor på Stureplan eller Avenyn, och alla filippa k-anställda vars föräldrar måste ha varit släkt, för att hitta den där draken som kallas livskvalitet. Man ser draken, men man kan aldrig fånga den, bara greppa efter den.

En viktig del av mitt liv är hästar och när Kreti och Pleti spelar på hästar för en snabb handpenning, så spelar jag bara för äran eller onödiga kroppsdelar (t ex. en lillfingret). En sann tjusning är att se hästarna röra sig, se deras muskler arbeta som en romersk gladiator och känna att jag är en del av mobben som skriker efter blod. Men det är inte bara den ständiga kampen som lockar mig, hästar är också väldigt intelligenta, man kan se det i deras ögon. En häst mår dåligt av att stå i ladugård ensam, precis som människor så måste de ha sällskap för att överleva. 

Min stolthet, Blixten, bor hos en familj i Åkarp norr om Hultsfred, där mår han bra tillsammans med andra hästar och herr och fru Ragnarsson tar väl hand om honom. De dagar då det har blivit för mycket dekadens och inte nog mycket livskvalitet så tar jag bilen över helgen för att komma närmare naturen, och Blixten. Jag tror han saknar mig också, jag önskar att jag också kunde bo i Åkarp och rida i skogen varje dag, men tyvärr så kräver mitt arbete att jag håller mig till de större städerna.

Blixten är en arabisk fullblodshingst och var inte billig, men värd varenda krona, han är den enda jag egentligen bryr mig om i hela världen, i alla fall sedan min mamma dog. det var en svår period och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan Blixten.

Bilresan till gården tar c a 3 timmar och det är lustigt hur vädret alltid är vackert när jag kommer fram, det kan vara stormen "Gudrun" när jag lämnar Göteborg och "Alla vi barn i bullerbyn" när jag kommer fram, det är något magiskt med Åkarp. Jag bor alltid i Ragnarssons gäststuga där det är väldigt bekvämt men också väldigt enkelt, precis som jag vill ha det. Jag går upp före åtta och gör iordning min kappsäck i familjen Ragnarssons kök, mackor, en kall sallad som jag kastat ihop dagen innan och en flaska vitt vin. Frukost äter jag aldrig, ända sedan hösten 1997 så har jag mått illa varje morgon och varken min doktor eller jag förstår varför. Väl ute i stallet så är Blixten självklart vaken när jag öppnar ladudörren, vi pratar litegrann samtidigt som jag gör iordning honom för vår lilla färd.

När det väl är dags så brukar vi värma upp med lite olika typer av springstilar, galopp, trav, ja ni fattar. Sen ger vi oss av upp för stigen, från huset och in i skogen. Här växer skogen tjockt och trots att solen lyser starkt utanför så är det mörkt och efter en timmes långsamt tempo så kommer vi fram till kullen där skogen slutar för att lämna väg till en djup backe ned till en äng där ett litet rött hus är beläget. På den lilla kullen så knyter jag först fast blixten vid ett närliggande träd sedan lägger jag ut en filt, packar upp min kappsäck och tar fram min kikare. Samtidigt som jag äter min mat och blir full på det utsökta vinet så iakttar jag lilla Hanna som leker så fint på gården vid det röda huset. Hennes favoritdocka måste vara den brunhåriga lilla tygdockan hon alltid kammar, och när jag sitter där med kameran i hand och en ordentlig fylla på ingående så kan jag svära att jag hör henne sjunga "Idas sommarvisa". Hon är så fin den där Hanna, jag önskar att jag kunde lära känna henne bättre, men jag har aldrig vågat prata med henne. Hon har sådana ögon som gör mig alldeles svettig, dom är så kalla och sexiga, de får mig att börja stamma varje gång jag försöker säga något. Jag kan sitta där i timmar, men tillslut så känner jag att det är dags att bege mig hem. Innan jag sätter mig på sadeln så brukar jag alltid massera de större mussklergrupperna på Blixtens ben, hästar har över 700 muskler och jag är alltid rädd för att han ska skada sig efter att ha stått stilla så länge. Jag brukar också massera hans kuk, och när Blixten nästan dränker mig med sin varma hästsås så drömmer jag att det är Hannas kuk jag girigt suger på.