Just say NO!

När jag var ung så sökte, liksom nu, efter livskvalité, men ung och dum som jag var så letade jag på fel ställen. 

Året var 1997 och under två månaders tid så hade jag backpackat runt i Europa, sökandes efter livskvalité, men bara funnit ytlig vänskap och tröst i främmande mäns armar i nedsläckta parker.

Vid just detta tillfälle så befann sig Europa i en seglivad värmebölja, jag fann migsjälv kämpa mot svettet på min panna, i ljuset av ett stroboskop. Vi backar bandet och berättar från början.

 Två ryska preteens som jag träffat på en Australiensisk bar hade tvingat med mig ned mot hamnen, skulle de knulla mig eller rånmörda mig? Jag brydde mig inte längre, min dröm om livskvalitet var nog bara en dröm. Vi anlände till hamnen och följde vattenlinjen några hundra meter tills jag hörde musiken, människorna och kände stadens andedräkt blåsa emot mig, det luktade surt. 

Vi behövde inte betala inträde, den ena lolitan hade tagit ”vakten” vid armen och lett honom runt hörnet. Vi kom in i ett stort rum med människor liggandes på golvet och utmed väggarna, några sköt heroin, några sov, en kvinna var mitt i sin förlossning och några av hennes pundarkompisar försökte hjälpa henne, andra sket i henne. Det enda ljuset som fanns kom från dansgolvet i rummet bredvid, vi gick mot ljusskenet.

Jag hade varit på rave tidigare, men denna gång var annorlunda, med mitt hopp bortblåst hade febern fått fri lejd. Musiken dånade och det skickade vibrationer genom min sargade kropp, jag kände mig yr, svettet rann och ljuseffekterna irriterade mina ögon. Min petita vän för kvällen hade märkt min bristande entusiasm och skrek i mitt öra "Ta en sånhär, den ger dig vingar att flyga ifrån dina bekymmer!" Mellan fingrarna så höll hon ett litet piller med glada ögon och ett välkomnande leende på. Jag hade aldrig tagit droger innan, men någon gång måste vara första gången "Den här är för pappa" tänkte jag och svalde. 

Det blev mörkt, glimtar ur tiden visade sig med jämna mellanrum, någon skrek, musikens monotona slinga dånade, mörker, jag är i ett rum med en säng, jag är i ett rum med en naken tjej, hon ligger på sängen. Skrik bryter förtrollningen och jag står på sängen, jag är naken, jag har något i händerna, ett ben, benet fortsätter till den nakna tjejjen, hon skriker och gråter, vad händer? Jag har en välbekant men sällsynt smak i munnen, blod? Dimman lättar och jag ser att hennes ben blöder, hon blöder. In stormar en man som greppar och slänger mig tvärs genom rummet. Jag vet inte vad som har hänt, båda skriker åt mig och jag börjar gråta, jag skriker "Förlåt!" Mannen går långsamt fram till mig, han böjer sig ned och säger "Vad söker du efter, min vän?" Jag säger inget, jag bara huttrar, det är kallt. "Jag ska berätta vad du söker efter, du söker efter livskvalitet". Jag tittar upp och ser honom i ögonen, plötsligt slår det mig att han pratar svenska. Det var första gången jag träffade Gräddnos, och jag är skyldig honom ALLT.