- Jag slutade för att jag bara vill dig väl, vattnet var så att du skulle kyla ner dig. Hennes ögon såg helt nollställda ut, du kanske undrar varför? Hon nickade lätt, fortfarande med sina stora, vackra, idiotiska blåa ögon. - För du måste lära dig att sann glädje inte kommer direkt, njutning är något man sparar på. Jag är en njutningsfördröjare, jag vill att du också ska vara det. - Fördröjare? sa hon med hes röst. - Ja, någon som ständigt skjuter det vackra och underbara framför sig, resan vore inte så underbar om inte målet var himmelriket. Seså, klä på dig nu snygging, imorgon är en dag också, du kan inte sova här inatt, jag måste upp tidigt. Hon satt kvar, jag kunde inte läsa henne. Efter en stunds tystnad så reste hon sig upp, älskar du mig? frågar hon, självklart! svarar jag utan en sekunds tvekan, jag har ljugit nog mycket i mitt liv för att förstå hur en nanosekunds tvekan kan förstöra den mest perfekta lögnen.
- Men jag förstår fortfarande inte det här med njutningsfördröjning.
- Ingen fara älskling, du vet att jag alltid tar hand om dig, att jag alltid ser till ditt bästa, visst vet du om det?
- Aa-a, jag tror det.
- Tror det? Jag slår på mitt *inte-så-nöjd-min*
- Jag vet det! Hon skiner upp och hennes vackra drag strålar när hon träffas av ljuset från sänglampan.
- Litar du på mig?
- Självklart Tårtan!
- Klä då på dig, så hör jag av mig senare i veckan, du hittar ut va?
Jag lämnar rummet, går igenom lägenheten, in genom dörren till badrummet. Jag vrider på spegeln och möts av den lyckligaste Tårtan på länge. Jag hör dörren smälla igen, jag sätter mig på toaletten med sitsen nedfälld, jag är nu naken och min erektion tycks avge ett strålande ljus som skulle kunna tända 10 000 hushåll. Den sista tanken som flyger genom huvud innan jag kommer är "smaka på min livskvalité din dumma jävla kossaAAA".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar