blogginlägg om livskvalitét av författaren Bollen

Hon såg ut som en häst. Tandköttet var mycket dominant i hennes ansikte, samtidigt som hennes hållning sluttade.
Hästflickan hade hon kunnat heta. Men nu hette hon istället något vanligt, kanske var det Lisa? Hon pratade om sin lägenhet, gestikulerade och grimaserade. Det var med passion hon nästintill skrek fram att "Ja och sen kan jag ju bara sälja den om räntan går upp!". När hennes saliv träffade min hand kände jag att någon var tvungen att hejda henne. "Lugn. Herregud vad du är passionerad". Sade jag lite skojfriskt. Hon skrattade lite som om hon inte förstod skämtet och fortsatte veva med armarna i luften. Hennes kropp var fast och välformad, förmodligen tränade hon sådär ohälsosamt mycket, fem-sex dagar i veckan, vilket skulle förklara hennes amfetaminstinna energinivå. Men det gick som sagt inte att anmärka på hennes kropp, (eller det klart att det gick, men inte i förhållande till hennes ansikte) vilken jag lät mina ögon vila på medan jag såg hennes mun frusta ur sig banaliteter. Att ligga med henne kändes, hur mycket jag än ansträngde mig, som ett ogenomförbart projekt. Dels fanns där känslan av att vi redan haft sex och att jag kommit att ångra det. När söndagsångesten infinner sig på idéstediet är detalltså inte tal om några Neil Strausstricks. Dessutom har intellektuell pedofili blivit mindre och mindre hett ju äldre jag blivit. Jag gav henne en sista överblick. "Syns det var jag har snusen`!?" Skrek hon och spärrade upp ett gnäggande leende. Jag försökte visualisera min kuk få en avsugning av munnen i fråga men klarade mig inte förbi mardrömmen att min mandom troligtvis skulle bli avbiten av de där ständigt morotshungriga hästkäkarna.


Jag tittade mig omkring. Hennes vännina Grisa såg bra ut, men hade på sig några slags spetshandskar som i motvikt såg ut som skit. Detaljer förvisso, lika obetydliga som den här bloggen. Åtminstone för några timmar framöver.
På bussen in till stan charmade jag kjolen av denna Grisa. Jag hånade henne friskt över att hon kom från en bondgård där hon, likt tjejen i arlareklamerna, bar omkring på kossor och levde sitt liv med att mjölka. Hon verkade bli lite klädsamt förnärmad och bytte snart säte från tvärs över gången till tvärs över mig. "Han var så trött" sade hon och pekade på sin tidigare sittgranne på bussen. En överviktig man med afrikanskt utseende. "Jaha" sade jag. "Han var ju neger" fortsatte Grisa. "Ehh, det var väl inte därför han var trött?" Undrade jag lite försiktigt, samtidigt gick det upp för mig att hur gärna jag än skulle vilja så är det svårt att gamea en nazist. Hur gör man liksom? Börjar man med att snacka"myten om förintelsen" och take it from there, eller ska man helt enkelt ljuga och säga att man polar med John Ausonius? Som tur var lämnade hon mig ifred efter att jag örfilat henne ett par tre gånger.
Jag bestämde mig istället för att ägna mig åt lite mer raffinerat skoj och började stöta på hennes storasyster. En 35 årig förvaltare med ett kön som drypit efter kuk de senaste tre åren som hon använt till att komma tillbaka i form efter en kraftig viktökning, detta i samband med hennes första skilsmässa. Den här storasystern behövde bara behandlas lagom patrialkaliskt med stjärtklappar och gammalt hederligt förminskande av hennes yrke och fritidsintressen för att hon skulle börja blåsa mig så fort hon fick chansen. Jag tryckte upp två fingrar i hennes fitta och luktade på saften. Smakade på den.
"Livskvalitét", tänkte jag, "Det klipper jag imorgon".