Vårkänslor

När jag var yngre brukade jag stå och hänga vid staketet, som skiljde vår gård från grannens , blängandes på den lilla grannflickan som brukade sitta och leka med sin docka på gräsplätten vid garageuppfarten.
Hon satt för det mesta och nynnade på Idas sommarvisa medan hon kammade den brunhåriga dockas hår bestämt , en så idyllisk scen att mina ögon alltid tårades.
Jag brukade stå där, tårögd, och blinka mot henne med båda ögonen varje gång hon tittade åt mitt håll. En gest för att visa att jag minsann också var lekfull.
Hon brukade ibland slänga mig en kyss, för att sedan titta ner generat mot dockan som låg där tryggt i hennes famn.
Vår relation hade byggts upp på ögonkontakt , gester, och leenden, lilla Hanna och jag.

Men så en dag , en varm augustimorgon , lånade jag min pappas van för att ta en tur runt kvarteret , spanandes efter skoj.
Plötsligt kom en boll rullandes ut på vägen och jag tvärnitade sekunden innan lilla Hanna skulle till och bli mosad av min kofångare. - Gick allt väl ? , frågade jag och hon nickade mot mig med ett kritvitt lätt chockat ansikte. - Vill du åka med på en sväng? , frågade jag, och ledde in henne genom bakdörren innan hon ens hunnit svara.
Jag satte mig i förarsätet och körde runt i byn i flera timmar , innan jag slutligen valde att stanna till på rastplatsen vid ån. Jag gick ut genom förardörren , öppnade bakdörren, och såg solen lysa över Hannas lilla kropp som låg hopkurad i ett hörn av bilen.
Jag klev in och möttes av hennes skräckslagna blick som sa att hon visst inte ville vara med på någon dum biltur med mig. Jag brydde mig inte utan tog istället av mig mitt bälte, band fast hennes händer i järnräcket som fanns under rutan och tog fram en låda nål och tråd som låg gömd under sätet.
Sakta började jag sy igen hennes vänstra öga och fingrade upp en stump läppstift från fickan som jag drog över hennes läppar tills dom blev helt röda.
Med hjälp av ett rakblad jag hittat i handskfacket skrapade jag bort hudbitar från mina underarmar som jag sedan limmade fast i hennes nacke.
Jag tvingade henne att lukta i några flaskor rengöringsmedel så hon blev luddig innan jag lade henne i min famn och började kamma hennes lockiga flickhår. -Du och jag Hanna , sa jag, och började stilla nynna på Idas sommarvisa.

Nästa morgon bör hon ha vaknat upp hemma i sitt flickrum , kanske med en liten trådstump hängandes från ena ögat, men hos en mamma som aldrig någonsin varit så glad över att se henne.