Hipp hipp hurra.

Det var någon gång i slutet av juli förra sommaren som jag följde med Bollen för att fira hans morfaders nittionionde födelsedag. Vi gick där, denna vackra sommardag , på väg mot ålderdomshemmet i utkanten av stan.

När vi kom fram så började jag känna mig en aning spänd över att snart , för första gången, få träffa en så gammal man som morfar Arthur.
Bollen gick, ålderdomhemsvant, framför mig i korridoren med ett litet paket dinglades i vänsterhanden. Jag hade stånd och försökte dölja det genom att gå vriden inåt mot väggen, vilket måste ha sett ganska märkligt ut för dom vi mötte.

Tillslut var vi framme vid rätt dörr och vi steg försiktigt in. Där satt han , Arthur, i en rullstol i köket. När han fick syn på oss ropade han "Moi Mukulat! " , vilket betyder "Hej Knattar!" på finska.
Vi slog oss ner bredvid honom och han började genast , vilket jag senare förstod var typiskt för honom , att berätta historier om andra världskriget..
Jag kände mig återigen som ett barn när jag satt där och lyssnade på hans berättelser om judarna, Hitler och Finland.

Efter ett tag tog vi fram tårtan (inte personen utan bakelsen) vi haft med oss och började skära upp den bitar. Eftersom det var en prinsesstårta så kändes det självklart att födelsedagsbarnet skulle få mittenrosen. Efter första tuggan råkade han dock sätta den i halsen och började panikartart kämpa efter luft.
Bollen reste sig lugnt och körde sin tumme så hårt han kunde i mellangärdet på Arthur. Rosen hostades upp och morfadern kunde återigen andas.
Jag kommer ihåg att jag strök Bollen på armen, en gest för att visa honom hur orolig jag blev.
Arthur grät en skvätt och började prata om nästa år då han skulle bli hundra. Bollen kom på att han glömt att överlämna det lilla paketet han haft i handen. Arthur öppnade det och fann till sin stora glädje att det innehöll ett salt grisöra. Bollen kröp upp i morfaderns knä. Där satt dom , två generationer av sökare , varav den yngre sög på en lakritspastill och den äldre på ett grisöra. Jag njöt över att återigen få en uppleva en dos livskvalitet. Väl hemma så kunde jag äntligen runka bort det där ståndet som besvärat mig hela dagen.