en kväll i götet

En höger jabb mot hans revben och jag känner hur min handled börjar vika sig. ”Nu skulle det sitta fint med lite bindningstejp” men sånt finns inte, inte just nu. Måste fortsätta att arbeta, måste fortsätta att trycka när han är på defensiven. En vänster uppercut kommer snett och jag bara touchar sidan på hans ansikte. Ingen tid att gråta över spilld mjölk. Jag tar tag med mina händer bakom huvudet hans och trycker mitt knä mot torso.
Han faller till backen men varför sluta där? Han andas fortfarande, jag hör hans stön. Som Malin Bayard på en häst så rider jag honom medans mina nävar haglar över hans blodiga ansikte. Händerna han försöker skydda sig med är blodiga och skrapade, jag ser att några fingrar är stukade, ”jag vill höra honom skrika!” Nu börjar jag sikta strategiska slag med hela min kroppstyngd, hoppas bara att han inte får några idéer nu när slagen inte är lika återkommande. Det gör han inte.

Andas han fortfarande? Jag vet inte. Adrenalinet är påtok för högt, jag kan inte stilla mitt hjärta. Jag tittar upp och ser att hans flickvän gråter, ”bra”, men lever han fortfarande? Det pulserar fortfarande luftbubblor av blod från hans mun, han lever, är det bra? Jag ställer mig upp, tar tag i hans hår och släpar honom längst backen, nu ska jäveln få smaka på en kalldusch, eller kallbad :D
Ner över kanten, ned i det kalla svarta havet. Det enda ljus som finns är en ensam lyktstolpe miljoner mil ovanför oss, den kan inget göra annat än att titta på.
Han sjunker, bra, nu lever han inte längre.
”VARFÖR!?” skriker flickvännen från backen, jag hämtar hennes rullstol från buskarna och slänger den i vattnet. ”Varför?” svarar jag, ”därför att GAIS är bäst, ingen protest.”

Sen går jag hem, jag bor inte långt borta.

Some really bad news

Jag har inte bloggat på ett tag. Eller jag har inte bloggat på typ en vecka - vilket känns som väldigt länge. Det har nämligen varit en seg vecka, påskveckan. En väldigt fin vän till mig fick det hemska beskedet att han har cancer, och en livshotande sådan i bukspottkörteln. Kristoffer Viita heter han och jag lärde faktiskt känna honom här i bloggarnas bajsnödiga värld. Efter en tid av chatt i olika kommentarsfält så började vi gå på man-dates IRL och insåg att vi njöt av varandras sällskap.

Hursomhelst så var det förra fredagen som Kristoffer och jag var på Sahlgrenska och mottog det dystra beskedet om att han utvecklat en livshotande tumör i bukspottskörteln; den farligaste cancern som finns. Man kan säga att fredagen blev lång. Den blev nog lika lång för Kristoffer som den var för Jesus år 33.
Dagen efter, påskafton, blev en mörk historia där vi istället för att fira satt, ett gäng, och pratade om allt som hänt och bad till Gud om att Kristoffer ska få nog med styrka att klara sig ur denna tragedi.

Sen har hela veckan spenderats på sjukhus och i krissamtal.
Igår när jag besökte honom i hans sal så tog han mina händer och sa:
- Varför drabbar det här mig? Varför drabbar den här skiten mig och Patrick Swayze.
- Jag menar , jag tränar ju martial arts , äter nyttigt , dricker måttligt och all den där skiten. - Ja fan till och med Cigarretter har jag ju slutat med.

Nä Kristoffer, det är fan orättvist. Patrick Swayze och hans 60 cigg om dagen är förståeligt men du... Du är ju en fighter.
Du kommer klara det här! jag lovar min vän.
Annars så är det goodbye my beautiful zebra. I cancer finns det fan ingen livskvalitet.

Vårkänslor

När jag var yngre brukade jag stå och hänga vid staketet, som skiljde vår gård från grannens , blängandes på den lilla grannflickan som brukade sitta och leka med sin docka på gräsplätten vid garageuppfarten.
Hon satt för det mesta och nynnade på Idas sommarvisa medan hon kammade den brunhåriga dockas hår bestämt , en så idyllisk scen att mina ögon alltid tårades.
Jag brukade stå där, tårögd, och blinka mot henne med båda ögonen varje gång hon tittade åt mitt håll. En gest för att visa att jag minsann också var lekfull.
Hon brukade ibland slänga mig en kyss, för att sedan titta ner generat mot dockan som låg där tryggt i hennes famn.
Vår relation hade byggts upp på ögonkontakt , gester, och leenden, lilla Hanna och jag.

Men så en dag , en varm augustimorgon , lånade jag min pappas van för att ta en tur runt kvarteret , spanandes efter skoj.
Plötsligt kom en boll rullandes ut på vägen och jag tvärnitade sekunden innan lilla Hanna skulle till och bli mosad av min kofångare. - Gick allt väl ? , frågade jag och hon nickade mot mig med ett kritvitt lätt chockat ansikte. - Vill du åka med på en sväng? , frågade jag, och ledde in henne genom bakdörren innan hon ens hunnit svara.
Jag satte mig i förarsätet och körde runt i byn i flera timmar , innan jag slutligen valde att stanna till på rastplatsen vid ån. Jag gick ut genom förardörren , öppnade bakdörren, och såg solen lysa över Hannas lilla kropp som låg hopkurad i ett hörn av bilen.
Jag klev in och möttes av hennes skräckslagna blick som sa att hon visst inte ville vara med på någon dum biltur med mig. Jag brydde mig inte utan tog istället av mig mitt bälte, band fast hennes händer i järnräcket som fanns under rutan och tog fram en låda nål och tråd som låg gömd under sätet.
Sakta började jag sy igen hennes vänstra öga och fingrade upp en stump läppstift från fickan som jag drog över hennes läppar tills dom blev helt röda.
Med hjälp av ett rakblad jag hittat i handskfacket skrapade jag bort hudbitar från mina underarmar som jag sedan limmade fast i hennes nacke.
Jag tvingade henne att lukta i några flaskor rengöringsmedel så hon blev luddig innan jag lade henne i min famn och började kamma hennes lockiga flickhår. -Du och jag Hanna , sa jag, och började stilla nynna på Idas sommarvisa.

Nästa morgon bör hon ha vaknat upp hemma i sitt flickrum , kanske med en liten trådstump hängandes från ena ögat, men hos en mamma som aldrig någonsin varit så glad över att se henne.

Ett vagt minne från ett sommarlov

Johanna var den som kvicknade till först och hon kröp upp till mig och viskade:
- Jag har länge längtat efter att få ha din kuk.
- Ja jag har så länge längtat efter att få ha den och noga tvätta bort spåren efter alla kvinnor den tidigare varit på besök i.
- Ja, som du ser är han inte riktigt vaken ännu men det kan du säkert ändra på, svarade jag och fingrade på hennes snustorra hårlösa fitta.

Johanna gled ned till min nu slaka penis och började sakta kyssa och leka med den. Hon lekte den som ett barn leker en irriterad kattsvans.
- Lek den! Lek den! , började jag väsa med en alltmer upphetsad röst.
Hon började slicka min rakade pung och fortsatte upp till toppen av kuken för att ta hela ollonet i munnen samtidigt som hon sakta lekte den med sina, typiskt för henne, osäkra drag.

Till vänster om mig låg Frida som just vaknat till och nu tittade föraktfullt på Johanna och det hon gjorde.

- Det där ser ju fel ut, sa Frida med ett tonfall som skrek svartsjuka.
Men med sin ena hand började hon ändå smeka sin pincett-ansade mus och fingerknulla lillasyster Johannas anus bestämt.
Min kuk hade nu vaknat till liv efter Johannas behandling och hon höll nu ett högre tempo när hon både runkade och blev runkad på samma gång. 
Jag såg hur hennes blonda kalufs jobbade mellan mina särade ben och i hennes ögon lyste en beslutsamhet som jag inte sett någon flicka ha tidigare...

Jag må ha varit väldigt ung men jag har fan aldrig varit oskyldig eller en oskuld.