"Jag ångar ingenting"

Förra veckan satt vi här på Kappan-redaktionen och skålade. Vi hade fixat vår första gästblogg -en midsommarspecial med en av Göteborg/Sveriges största rockstjärnor. En sann berättelse om en avlägsen incest. Dagen innan midsommar drog han sig ur. "Tänk om någon får reda på att det är JAG som skrivit detta, inte ens en pseudonym garanterar ju ett hundraprocentigt skydd", stod det i ett sms han skickade mig. Inga hard feelings , men vi tycker alla här på redaktionen att det känns tråkigt att inte kunna leverera första klassens material till er läsare. Och det var verkligen det här. Första klassens material.

Tårtan är och hälsar på sin pappa. En pensionerad snickare som på största allvar liknar sig själv med Jesus K och har Funny Games - The Remake som favoritfilm.
Bollen är i Stockholm och förbereder Pride. Jag själv har just kommit hem från en veckas semester i skärgården. I släktens gamla herrgård.
Att vara där innebär att gamla minnen bubblar upp; dans med djävulen. Jag sprang på grannen, Nicklas, och blev förvånad över att han kommit ut från psyket.
Historien om Nicklas är något utöver det vanliga. En man i 45-års åldern som hela sitt liv har fascinerats av ånga. När jag var liten brukade Nicklas pappa berätta för mig att Nicklas var näst intill besatt av ångmaskiner och ånglok redan som 3-åring. När han kom upp i tonåren så började han på sitt första, av vad som visade sig bli flera, ångprojekt. Han byggde sin egna ångbåt. Den var visserligen liten, men ack så imponerande. Allt var byggt för hand. Stålskrovet hade han stått och bankat på i ett helt år där hemma i garaget. Frustrerat. Som en pedofil på en öde ö med påklädda barn. Han var så nära sin dröm, men ändå så långt borta. Skrovet var ett nödvändigt ont på vägen till himmelen; ångmotorn. "En ångbåt utan skrov är ju faktiskt ren idioti", brukade Nicklas säga för att trösta sig själv.

När han en dag öppnade garageporten och insåg att ståldjävulen äntligen kunde flyta så sägs det att han sköt hunden av ren lycka. Sen byggde han ångmotorn. Och som han byggde den. Under flera år så, ja bara byggde han, vad som blev sin första egna custom made ångmotor. Han missade tonårstidens: förlora oskulden, skägg och Axe Africa, på grund av vad som utvecklats till ett slavförhållande under ångmotorns gudomlighet. Just när han fyllt tjugo blev han klar. Nu skulle här ångas. Ja "Nu ska hela världen ånga", sa Nicklas när han körde ångbåten till hamnen för dess jungfrufärd. Vad Nicklas inte visste var att inte bara hans värld, utan även hans själ, skulle förvandlas till den svartaste ångan. Jag tror att han körde ångbåten i en vecka innan han insåg att den inte räckte till. Den puffande demonen som vaknat till liv inom honom skrek efter mer. Han byggde en ångtraktor, en ångbil, ett ångdrivet hem... Ja nu drevs hela hans liv av ånga. Nästan...Han hade ju skaffat sig en familj under tiden. Detta tyckte Nicklas var ett problem. "Hur ska jag kunna leva i denna ånga med en familj vars blotta existens svärtar dess glans", skrev han i sin dagbok. Nicklas var inte längre en entusiast, Han var galen.

Två barn hade han. Madeleine och Victor. Sonen var lätt att jaga från huset, det var bara att skrämma iväg honom som man skrämmer räven, med kastruller och rop. Madeleine blev dock ett problem. Hon var utvecklingsstörd och bortom denna verklighet. Nicklas fick istället använda sig av en annan taktik. Han väckte henne i ottan. "Kom, vi ska ut och leka i trädgården" , sa han till henne, när hon oförstående och trött gned sina handikappade ögon i flickrummets säng. Nicklas satte sig på en pall, mitt i trädgården, och åt en korvmacka medan Madeleine sprang omkring och lekte sig trött med sina dockor. Med en duns satte hon sig i gräset flämtades. Nicklas gled upp bakom henne, drog fram en gömd revolver från jackfickan, och avrättade henne som en hund. Nu var det bara frugan kvar. Eva, som hon hette, hade varit hos sina föräldrar över helgen och kom nu körandes i sin bil in på garageuppfarten. "Bingo" , väste Nicklas till sig själv, och gick för att möta henne. Ett kärlekspars blickar möts , en kram, och en dold hammare att knacka i hennes huvud tills det det sprack. Äntligen fri. Han gick ner i källaren och drog bort skynket som dolt vad han i hemlighet redan påbörjat. En ny familj driven av ånga. Stela kroppar av stål med skorstenar och könsorgan av gummi. En familj värdig hans värld. Där tog det stopp. Han fick dom aldrig att leva. En dag kom polisen. Victor hade golat...Så när vi stod där på stranden kunde jag inte låta bli att fråga hur han nu mådde. "Jag ångar ingenting" , sa han och flinade.