Vill bara passa på att visa denna bloggs storhet för er som ännu inte blivit övertygade.
DN skriver idag att Jan Alfredius lämnar sitt jobb som nyhetsankare på Aktuellt på grund av sjukdom. Fnys. Skulle detta vara en nyhet? Vi förutspådde detta redan i mars.
Tvivla aldrig på Kappan-Teamet.
torsdag 24 juli 2008
tisdag 22 juli 2008
På promenad med pappa Jesus
Om ni inte har märkt det eller bara inte brytt er så har jag faktiskt varit borta från den här bloggen i över en månad. En månad som kändes som tolv.
Ni förstår, min pappa är inte lik andra pappor, jag insåg det redan på lågstadiet när alla pappor skulle följa med sina barn till skolan. Min bästa kompis, Klepto, hade tagit med sin pappa och han var brandman. Jag var så liten och förstod väldigt lite, så när min pappa presenterade sig själv som Jesus och sen ville driva ut demonerna ut Damp-Davve så tyckte jag mest att min pappa var grymmare än alla andra. När jag blev 12-13 så började jag förstå mer vad som var fel på min pappa. Strået som bröt kamelens rygg kom när all vår mat försvann när vi var ute med klassen och tältade i sjuan. Plötsligt dyker min far upp, helt klädd i vitt, bärandes en korg fylld av bröd och torkad fisk. Den dagen så försakade jag min far. Nu på senare år så har jag bestämt mig för att ge honom en sista chans, jag vill så gärna att vi skiljs som vänner när han dör.
Men lätt har det inte varit. För det första så finns det ingen el i hans stuga. En måste hajka genom skogen för att komma dit, hade jag inte varit tvärsäker så hade jag kunnat gissa att min far var nästa UNA-bombare. Varken papper eller penna finns i hans lilla stuga, ”sådant är till för lagmän och syndare!” Jag fick rista in titeln ”Mannen som älskade måndagar” på mitt lår med en kniv för att inte glömma att skriva berättelse nedanför.
Sen vägrade han plocka upp mer än en fisk varje gång vi var ute och fiskade, varje måltid så försökte han äta upp den flera gånger. Detta gick ju naturligtvis inte, jag levde mestadels på tallbarr-thé och bär - jag har förlorat 10 kilo på en månad – mestadels muskler.
Jag bestämde mig att resa tidigt en morgon när jag vid stranden såg min pappa komma promenerandes över vattnet (!). Han sträckte ut sina armar och sa ”Var inte rädd min son, det är bara jag, kom nu till mig”. Jag gick ned för bryggan, och när jag skulle kliva ner i vattnet så sjönk min fot genom havsytan, ”Tvivlar du på mig så mycket älskade Tårtan?” Jag bara stammade, jag visste inte vad jag skulle säga, ”förlåt” var det enda som dök upp i mitt huvud. Jag tittade upp för att bedja om hans förlåtelse, då jag plötsligt ser att han står på en sten mitt ute i vattnet, nej, flera stenar! Jag vände om, gick upp till huset, slängde ihop mina grejer och promenerade raka vägen hem. Hoppas han halkar på de där jävla stenarna.
Skönt att vara tillbaka, känner mig lite ringrostig. Har förresten satt upp en facebookgrupp för er som håller på med sådant; Vända kappan efter vinden – en blogg om livskvalitet heter den, jag har ett medlemskap där, men jag tror inte facebook kommer godkänna mitt namn. Ses där!
Ni förstår, min pappa är inte lik andra pappor, jag insåg det redan på lågstadiet när alla pappor skulle följa med sina barn till skolan. Min bästa kompis, Klepto, hade tagit med sin pappa och han var brandman. Jag var så liten och förstod väldigt lite, så när min pappa presenterade sig själv som Jesus och sen ville driva ut demonerna ut Damp-Davve så tyckte jag mest att min pappa var grymmare än alla andra. När jag blev 12-13 så började jag förstå mer vad som var fel på min pappa. Strået som bröt kamelens rygg kom när all vår mat försvann när vi var ute med klassen och tältade i sjuan. Plötsligt dyker min far upp, helt klädd i vitt, bärandes en korg fylld av bröd och torkad fisk. Den dagen så försakade jag min far. Nu på senare år så har jag bestämt mig för att ge honom en sista chans, jag vill så gärna att vi skiljs som vänner när han dör.
Men lätt har det inte varit. För det första så finns det ingen el i hans stuga. En måste hajka genom skogen för att komma dit, hade jag inte varit tvärsäker så hade jag kunnat gissa att min far var nästa UNA-bombare. Varken papper eller penna finns i hans lilla stuga, ”sådant är till för lagmän och syndare!” Jag fick rista in titeln ”Mannen som älskade måndagar” på mitt lår med en kniv för att inte glömma att skriva berättelse nedanför.
Sen vägrade han plocka upp mer än en fisk varje gång vi var ute och fiskade, varje måltid så försökte han äta upp den flera gånger. Detta gick ju naturligtvis inte, jag levde mestadels på tallbarr-thé och bär - jag har förlorat 10 kilo på en månad – mestadels muskler.
Jag bestämde mig att resa tidigt en morgon när jag vid stranden såg min pappa komma promenerandes över vattnet (!). Han sträckte ut sina armar och sa ”Var inte rädd min son, det är bara jag, kom nu till mig”. Jag gick ned för bryggan, och när jag skulle kliva ner i vattnet så sjönk min fot genom havsytan, ”Tvivlar du på mig så mycket älskade Tårtan?” Jag bara stammade, jag visste inte vad jag skulle säga, ”förlåt” var det enda som dök upp i mitt huvud. Jag tittade upp för att bedja om hans förlåtelse, då jag plötsligt ser att han står på en sten mitt ute i vattnet, nej, flera stenar! Jag vände om, gick upp till huset, slängde ihop mina grejer och promenerade raka vägen hem. Hoppas han halkar på de där jävla stenarna.
Skönt att vara tillbaka, känner mig lite ringrostig. Har förresten satt upp en facebookgrupp för er som håller på med sådant; Vända kappan efter vinden – en blogg om livskvalitet heter den, jag har ett medlemskap där, men jag tror inte facebook kommer godkänna mitt namn. Ses där!
måndag 21 juli 2008
Mannen som älskar måndagar
Klockan ringer, Griegs "I Bergakungens sal", och Mannen-som-älskar-måndagar studsar upp ur sängen. Här finns det ingen tid att förlora, det är tidigt men redan nu har han tappat fyra timmar av måndagen.
Han ler mot sig själv i spegeln samtidigt som han rakar sin sexdagarsstubb, förra måndagen känns som ett år sedan, veckan har varit hård men nu är den äntligen här, hans trogna vän, hans vapendragare, måndag.
Han möter världen på sin balkong.
”måndag…måååndag…mån…dagen”, han smakar på ordet och nickar instämmande, ”Det smakar gott” säger han och tänder en cigarett. Balkongen blickar ut över Linnégatan, och trots att det är september, 4 grader och dimman ligger som en kall död filt över världen nedanför så kunde han inte ha önskat sig en vackrare morgon, ”Alla morgnar är vackra när det är måndag”.
Klockan är nu åtta och han är redo att stämpla in på kontoret. Han vet jargongen och han vet att han förmodligen är den enda i världen som älskar måndagar. Denna vetskap får honom att känna sig speciell, som om han var måndagens enda älskare. Hon var bara hans och han vara bara hennes, sådan kärlek hittar man bara inte nuförtiden.
När det är dags att skriva in sig hos tjejjen in receptionen så tvingar han bort sitt leende, han gör detta genom att tänka på att imorgon är det tisdag.
- Gomorron, hur är läget? Frågar den lätt blåsta donnan bakom skrivbordet.
- Ja, du vet hur det är, ännu en måndag, svarar han med en lätt suck.
Att måste låtsas hata måndagar gjorde alltid ont för Mannen-som-egentligen-älskar-måndagar-mer-än-allt-annat. Men som så många andra människor här i världen som bryter mot en tabu, så har han lärt sig leva med att ljuga och spela teater för vissa människor. Den enda som vet om hans kärlek för måndagar är den enda personen han någonsin nästan älskat mer än måndagar, Johanna. De var gifta i 11 år, fick två pojkar innan han vågade berätta sin hemlighet för henne, detta resulterade i att hon lämnade honom och tog ifrån honom rätten att se sina pojkar. Innerst inne så gjorde inte det så fasligt mycket, han hade ju sin måndag.
Vid sitt skrivbord så sitter mannen tyst, arbetet får komma i andrahand, det är ju trots allt bara måndag en gång i veckan.
Arbetsdagen rinner snabbt förbi utan att få något gjort, men nu är den över och vetskapen om detta gör honom ledsen, tiden går så fort när man har roligt. Plötsligt är klockan 17 och det är dags att bege sig hem, det regnar men under sitt paraply så skiner mannen-som-älskar-måndagar, folk vänder sig om när han passerar dem. Väl hemma så börjar kampen mot klockan. Den har redan slagit 18 och han har knappt blivit klar med maten. I en förtvivlan så kämpar han för att suga upp så mycket av måndagen som han bara kan, men den retsamma sekundvisaren fortsätter att arbeta sig framåt. ”Om ändå jag kunde frysa tiden, då skulle det vara måndag hela veckan!”
22:34 22:55 23:15 Vart tar tiden vägen?! Mannen-som-älskar-måndagar kan inte förmå sig själv att göra någonting för detta skulle distrahera honom från själva måndagens essens, själva hjärtat eller själen (om man tror på en sådan). Han kan inte heller titta på sin favoritfilm, ”Groundhog day”, för detta skulle stjäla en och en halv timme av hans måndag.
Klockan är nu tio minuter till midnatt och nu börjar mannen gråta, han gråter och gråter, pressar ansiktet mot kudden så hårt han bara kan. Förtvivlan sveper över honom som en kall vind och nu finns det ingenting kvar. Mannen-som-älskar-måndagar hatar tisdagar!
söndag 20 juli 2008
100 hårda
Det är en morgon lika kall och fuktig som ett köldskadat barn färskt räddat från en kryssningstragedi.
Jag står åter igen på tågperrongen, på väg till mitt älskade Wien. Några meter ifrån mig står en gammal man i en lång svart regnrock i tjockt tyg. På huvudet har han en ful keps, och under armen bär han ett tolvpack med toalettpapper.
Det är lite märkligt att han skyltar så öppet med att han köpt toalettpapper, han har ju faktiskt en ryggsäck han kan stoppa ner det i.
Jag ska snart återvända till staden där jag för första gången insåg att känslor som skönhet, kärlek och i sin slutgiltiga form livskvalitet, var något som gick att föreviga.
Bevara för alltid.
Kanske inte i sin ursprungliga form av njutningens totala överdos , men fragment värdiga att representera ett rus av nostalgi.
Under ett år knullade jag med över 100 olika män.
De kan mycket väl ha varit fler, men 100 är siffran jag valde att spara i volym ett.
Männen var unga, gamla, tjocka, smala, fula, snygga, fulsnygga, både fysiskt, psykiskt handikappade och ibland fullständigt olagliga. Men deras personligheter eller utseenden är egentligen bara en brun gröt i mitt minne. Sådana saker hade jag ingen lust att kånka runt på i min redan överfulla ryggsäck.
Vad som lockade mig var heller inte njutningen i sexet. Oh nej, det var njutningen i samlandet. Eller som Tårtan brukar säga: ”Människor intresserar mig inte, kukar gör”.
Efter varje slutfört samlag somnade naturligtvis min partner för kvällen. Antingen i ett rus av post-orgasmisk trötthet eller pur roppebedövning. Jag höll mig alltid vaken för en halvtimme eller så för att senare plocka fram digitalkameran och lyfta undan täcket.
Jag fotograferade kukarna. Och alla kort var tagna på samma sätt, från naveln och nedåt.
Efter framkallning klistrade jag in dem i en tjock fotobok som jag beställt.
Pärmarna var importerade och tillverkade i det dyraste spanska lädret. För att öppna och stänga boken var man dessutom tvungen att knyta igen och knyta opp en liten röd tygrosett runt en mindre blyknopp.
Sidorna i boken var tjocka och stora, nära på a3-format. Det påminde om ett gammalt släktalbum när man vände på de tunga bladen som sida upp och sida ner fylldes av kukar.
Jag recenserade varje kuk enligt exakt samma modell. Under bilden skrev jag ut namn, plats, datum/tid och gärna ett omdöme.
Mina topp-5?
1. Resmie S
Budapest, Elit hotell bar.
09/04 – 91. Kl 04.45
Hårig och ful som en tallrik grisöron. Den smakade vitlök. Men så fruktansvärt hård att jag trodde att jag skulle gå sönder. Jag blödde till och med i tandköttet efter att ha sugit av den. Världsklass.
2. Ruffino B.
Italiens huvudstad, offentlig toalett.
13/07 – 01. KL 14.33
Gammal och sladdrig men erfaren och respektingivande kuk. Ett utstående födelsemärke på skaftet och ett extrem böjning uppåt gjorde för maximal njutning i rektum. Otydliga ådror.
3.Urban F
Stockholm, lägenhet i skatteskrapan.
18/12 – 06. KL 01.14
Stor buske och full av blod. Pulserade som en batteridriven jackhammer när jag tog den i min mun och masserade skaftet med mina halsmandlar.
4.Miss Olaf
Luxemburg, champagnerummet på gentlemansklubben ”Mästare och slav”.
29/02 – 85. KL 03.40
(omdöme saknas)
5. Gräddnos
Rotterdam eller Wien, strippklubben ”Hedens guld”.
21/01 – 86. KL ”Sent”
Stor och tjock. ungefär som en falukorv med skinnet kvar. Svullen som kronan på en nyplockad skogssvamp. Ace.
Här är en mash-up av alla fem bilder:
Dessa fem av hundra är mina favoriter. ”Cream of the crop” som det heter på engelska.
Varför har jag gjort det här undrar ni? Ett lättare svar att ge kan jag icket finna.
Ni förstår, när de gamla ruttnande russinen på vårdhemmet tar fram sina fotoalbum och i sin senil-demens skådar över gamla bilder av sig själva, sina gamla vänner och kärlekar. Då drunknar de i poänglös nostalgi. Ett förflutet som aldrig kommer igen. Att remenissa i den skiten är att servera sig själv depression på ett silverfat.
Detta medan jag själv kommer att sitta på ett avundsvärt arkiv av fanstastiska kukar. Kukar som fortfarande kommer vara lika aktuella då som de var i sina sprutande krafters stunder.
Kukarna är ju trots allt bara verktyg, verktyg att nyttja för mitt egna självförverkligande. Och vilket ord skulle kunna vara mer synonymt med livskvalitet än det?
Vad det blir av mannen som står på perrongen på väg till Wien, med toalettpappret under armen? Tja, han ska nog hem och bajsa. Men kanske får han hjälpa mig att skriva första kapitlet i "100 boys" - volym 2?
Jag står åter igen på tågperrongen, på väg till mitt älskade Wien. Några meter ifrån mig står en gammal man i en lång svart regnrock i tjockt tyg. På huvudet har han en ful keps, och under armen bär han ett tolvpack med toalettpapper.
Det är lite märkligt att han skyltar så öppet med att han köpt toalettpapper, han har ju faktiskt en ryggsäck han kan stoppa ner det i.
Jag ska snart återvända till staden där jag för första gången insåg att känslor som skönhet, kärlek och i sin slutgiltiga form livskvalitet, var något som gick att föreviga.
Bevara för alltid.
Kanske inte i sin ursprungliga form av njutningens totala överdos , men fragment värdiga att representera ett rus av nostalgi.
Under ett år knullade jag med över 100 olika män.
De kan mycket väl ha varit fler, men 100 är siffran jag valde att spara i volym ett.
Männen var unga, gamla, tjocka, smala, fula, snygga, fulsnygga, både fysiskt, psykiskt handikappade och ibland fullständigt olagliga. Men deras personligheter eller utseenden är egentligen bara en brun gröt i mitt minne. Sådana saker hade jag ingen lust att kånka runt på i min redan överfulla ryggsäck.
Vad som lockade mig var heller inte njutningen i sexet. Oh nej, det var njutningen i samlandet. Eller som Tårtan brukar säga: ”Människor intresserar mig inte, kukar gör”.
Efter varje slutfört samlag somnade naturligtvis min partner för kvällen. Antingen i ett rus av post-orgasmisk trötthet eller pur roppebedövning. Jag höll mig alltid vaken för en halvtimme eller så för att senare plocka fram digitalkameran och lyfta undan täcket.
Jag fotograferade kukarna. Och alla kort var tagna på samma sätt, från naveln och nedåt.
Efter framkallning klistrade jag in dem i en tjock fotobok som jag beställt.
Pärmarna var importerade och tillverkade i det dyraste spanska lädret. För att öppna och stänga boken var man dessutom tvungen att knyta igen och knyta opp en liten röd tygrosett runt en mindre blyknopp.
Sidorna i boken var tjocka och stora, nära på a3-format. Det påminde om ett gammalt släktalbum när man vände på de tunga bladen som sida upp och sida ner fylldes av kukar.
Jag recenserade varje kuk enligt exakt samma modell. Under bilden skrev jag ut namn, plats, datum/tid och gärna ett omdöme.
Mina topp-5?
1. Resmie S
Budapest, Elit hotell bar.
09/04 – 91. Kl 04.45
Hårig och ful som en tallrik grisöron. Den smakade vitlök. Men så fruktansvärt hård att jag trodde att jag skulle gå sönder. Jag blödde till och med i tandköttet efter att ha sugit av den. Världsklass.
2. Ruffino B.
Italiens huvudstad, offentlig toalett.
13/07 – 01. KL 14.33
Gammal och sladdrig men erfaren och respektingivande kuk. Ett utstående födelsemärke på skaftet och ett extrem böjning uppåt gjorde för maximal njutning i rektum. Otydliga ådror.
3.Urban F
Stockholm, lägenhet i skatteskrapan.
18/12 – 06. KL 01.14
Stor buske och full av blod. Pulserade som en batteridriven jackhammer när jag tog den i min mun och masserade skaftet med mina halsmandlar.
4.Miss Olaf
Luxemburg, champagnerummet på gentlemansklubben ”Mästare och slav”.
29/02 – 85. KL 03.40
(omdöme saknas)
5. Gräddnos
Rotterdam eller Wien, strippklubben ”Hedens guld”.
21/01 – 86. KL ”Sent”
Stor och tjock. ungefär som en falukorv med skinnet kvar. Svullen som kronan på en nyplockad skogssvamp. Ace.
Här är en mash-up av alla fem bilder:
Dessa fem av hundra är mina favoriter. ”Cream of the crop” som det heter på engelska.
Varför har jag gjort det här undrar ni? Ett lättare svar att ge kan jag icket finna.
Ni förstår, när de gamla ruttnande russinen på vårdhemmet tar fram sina fotoalbum och i sin senil-demens skådar över gamla bilder av sig själva, sina gamla vänner och kärlekar. Då drunknar de i poänglös nostalgi. Ett förflutet som aldrig kommer igen. Att remenissa i den skiten är att servera sig själv depression på ett silverfat.
Detta medan jag själv kommer att sitta på ett avundsvärt arkiv av fanstastiska kukar. Kukar som fortfarande kommer vara lika aktuella då som de var i sina sprutande krafters stunder.
Kukarna är ju trots allt bara verktyg, verktyg att nyttja för mitt egna självförverkligande. Och vilket ord skulle kunna vara mer synonymt med livskvalitet än det?
Vad det blir av mannen som står på perrongen på väg till Wien, med toalettpappret under armen? Tja, han ska nog hem och bajsa. Men kanske får han hjälpa mig att skriva första kapitlet i "100 boys" - volym 2?
måndag 14 juli 2008
Bollen in real life
"Suga av och bakifrån".
Han sammanfattade, enligt sig själv, alla mäns sexuella preferenser i fyra små ord innan han skrattade bullrigt. Jag ville vara honom till lags. Så jag fnissade och höll med.
Han var tio år äldre än mig. 39. Jag 28, men det var min fördelsedag om tre dagar.
Den tighta tshirten han hade på sig såg ut att ligga nära bristningsgränsen över hans vältränade bröst. På ryggen mellan hans skuldror hade den svarta färgen mattats över ett litet område och bleknat i tyget på grund av sin konstant utsatta sträckelse.
Han hoppade ner från spisen och tryckte in en chokladboll i min mun med sina bakkletiga fingrar, han höll kvar ett finger lite för länge innan han drog ut det. Jag tuggade. Gott. Mycket smör hade han haft i.
"Sångaren i bandet Ponnypojken berättade hur man skulle göra för att simulera att knulla en tjej bakifrån. Man fyller två ballonger med varmt vatten, det är röven, sen gör man ett hål i en hunungsmelon och knullar den mellan ballongerna. Haha!".
Så rolig han var. Brorsan.
Brorsan hade två sjukt stora händer. När han inte jobbade som aktiesäljare till vardags, där han hade ena handen vid örat på headsetet och den andra i pillerburken, ja då använde han händerna till att bygga om hemma för sin familj.
Händig som han var.
Jag var ibland lite avundsjuk, istället för att snida och slöjda eller vad fan man nu gör hade jag lärt mina händer att fingerpulla och spela luftpiano.
"Jag måste snart hem till kärringen och ungarna" sade han. Vår lilla stund i köket var snart slut.
Brorsan höll upp sin stora hand. Den var monstruöst kletig av smeten från chokladbollarna.
Han inspekterade sin egen hand med en faschination som fick mig att känna mig obetydlig, som om jag lämnat rummet.
Då kände jag att det var läge att skörda vad som skördas kunde och gick fram till honom. Jag krökte min rygg och tittade samtidigt upp på Brorsan. Sen började jag slicka handen. Han lät mig som vanligt vara medan han tittade. Han hade en slags äcklad förtjusning i blicken på mig, då jag likt en liten hundvalp slickade honom ren.
"Snabbare" sade han med en klump i halsen. Och jag ökade tempot.
Snart var Brorsans hand skinande ren som en wexpolerad mercedes. Han inspekterade, vände och vred på den. Sedan gav han mig en hård örfil.
"Duktigt jobbat Bollen". Han gav mig direkt efter berömmet en färsk handflata i nyllet. Jag kände hur mina tårkanaler började fyllas upp. Min vänstra kind brände och nu märkte jag hur det droppade blod från min näsa.
Jag kände mig stolt över att jag gjort brorsan glad.
Plötsligt kom pappa in i köket.
"vad gör ni pojkar?" mumlade han frågvist på sin grötiga finlandssvenska.
"Vi diskuterar politik Farsan" sade jag och torkade raskt blodet från under näsan med lite hushållspapper.
"Vem vinner då?" skojade gubbfan. "Är det du min lilla röda?" sade han och klappade mig nedsättande på kinden med sina gamla händer.
Jag tittade in i hans hånleende ansikte. Rödplufsigt av åratals alkoholmissbruk. "Det går inte att vinna mot brorsan" sade jag lite ironiskt.
"Det har du rätt i Bollen" fyllde brorsan själv i och lade till ett leende samtidigt som han spände sina isblå ögon i mina.
Farsan öppnade kylen och tog fram en 10,0 % elefantöl innan han lämnade köket för att kolla Adaktusson på TV8. Jag sneglade in i teverummet och såg min far knäppa upp byxorna och plocka fram sitt kön för att ge sig själv lite välbehövd njutning. Jag stängde dörren till köket när jag hörde hur pappa knäckte sin burk.
Kanske skulle jag fråga lite om Brorsans familj, byta ämne en stund tänkte jag. "Hur är det med Birgitta?" Frågade jag. Hans snygga hårsvall satte min sidbena på skampolen. Och hans armmuskler skapade en kompakt krigarkropp när han lade armarna i kors innan han gav sitt svar: "Det ska du skita i Bollen".
Jag beundrade verkligen Brorsan. Hans kompromissöshet och kraft. Men jag tror inte att han beundrade mig. Jag var ju bara en enkel filosof och psykolog.
När jag kom hem till mitt femstjärniga hotellrum (jag var bara i Sverige på besök) tittade jag ut över golv/sängytan som jag drällt ut kurslitteratur över och satte på helt sonika ned på golvet. Jag grät en stund innan jag tog fram min laptop och började söka efter nattliga sängkamrater.
Webbsida upp och ner med horor. Det tog en timme för mig att välja rätt bland mina mailkontakter. Sedan ringde jag.
- Hej, jag vill ha Carlos och Elinas tjänster ikväll. Hår på bröstet och rött litet slamphår.
- Carlos och Elina, till vilken adress?
- hoppisänggatan 45
- Vilken stad?
- Stockholm så klart, vad fan tror du?
- Förlåt, jag har tagit E ikväll och jag är bara såååå fucked in the brain haha...
- Kan du fokusera dig på ditt vidriga jobb? Annars ringer jag din chef innan jag väljer en annan eskortfirma.
- Förlåt bäste herrn, förlåt så hemskt mycket. Jag måste bara fråga vad du har för preferenser?
- Preferenser?
- Ja så att våra eskorter kan förbereda sig för vad herrn bäst tycker om att göra.
Jag tvekade, men det var sant. jag visste att det var sant. Att det inte gick att vinna över Brorsan.
- Nå herrn?
- Suga av och bakifrån.
- Suga av och bakifrån?
- Ja, fattar du trögt din lilla knarkade jävel? Suga av och bakifrån, Suga av och bakifrån! Jag vill suga av och bli knullad av honom i röven!
- Av vem då?
- Min brorsa, min brorsa din lilla fitta!
- ...
- Hallå?
- ...
- Hallå!? Hallå!? Ska du skicka de där jävla horarna nudå! Hallå!? HALLÅ!?
fredag 11 juli 2008
Mitt sommarjobb
Som alla studenter så måste även jag sommarjobba för att få min ekonomi att gå ihop under sommarmånaderna.
Som alla naiva soffliggare så sköt även jag upp det där med att söka jobb ända till midsommar. Då sommarjobben givetvis tagit slut.
Paniken spreds sig i kroppen då jag sökte runt på livströtthetens knutpunkt, platsbanken. De få annonserna som fanns visade sig antingen vara över eller under min kompetens och självbild. Jag var körd. Måste jag klampa runt på järntorget med en dunjacka och samla burkar från papperskorgarna? Ska jag damma av dragspelet och sätta mig utanför nordstaden med en basker vid mina fötter? Måste jag ringa mina rika svin till föräldrar med gråten i halsen och be? Tankarna snurrade i min skalle. Nej. Jag ska fan inte krascha nu. Aldrig att jag säljer mig. Eller?. Sälja mig kanske är det jag ska. Att sälja mig är kanske lösningen. Men jag kan ju inte sälja min kropp? Jag har ju lovat att aldrig mer hora. Hur fan kan jag sälja mig utan att behöva gråta i duschen? Jag valde att flyga hem till min hemstad och mina föräldrar. Jag hade fått en riktig pang-idé.
Jag tror inte ens jag sade hej när jag stormade in i föräldrahemmet. Bara sprang rätt in och slog huvudet sönder och samman när jag försökte bemästra vindstrappan i flip-flops. Skit samma, tänkte jag, och lät mitt blonda hår färga sig självt rött av blod. Jag rotade runt på vinden. Andades tungt. Var fan ligger dem? Jag såg dem ju ligga här när jag hämtade skidorna förra vintern. Bingo! Med ett bylte under armen sprang jag ut. Sa inte hej då. Fort som fan till farmor. "Hej Farmor", och så snubblade jag in till vardagsrummet. Rotade runt i bokhyllan och hittade hela fyra stycken. Bingo twice. Tacka Gud för gamla människor. "Hej då farmor", och in i taxin till flygplatsen.
På flyget hem satt jag och log åt vetskapen om att jag hade en skatt i handbagaget. Sommaren var räddad. Väl hemma drog jag fram vad jag tagit med mig. Fotoalbum. Hela sju stycken fotoalbum med bilder från min barndom. Jag öppnade dem och började leta. Bilder där jag lärde mig gå, cykla och besöket på Kolmården bläddrades snabbt förbi. Tonårsbilder från stranden, stugan och gymet tog jag ut. Fick ihop hela trettio stycken. Trettio bilder där jag var barkroppad, lättklädd, eller helt enkelt bara het. Bingo for the fucking third time. Ner med skiten i ett kuvert och på med så många frimärken som ett tyngre brev till Tyskland kräver. Nu var det bara att vänta. Det blev en lång väntan. Ända tills igår faktiskt. Då ringde äntligen telefonen. +49, såg jag att numret som ringde upp mig började med. Bingo 4-ever. Ett samtal skolengelska senare så var jag rik. Eller rik nog att klara sommaren i alla fall. Destroyer köpte alla trettio bilder. Bingo the fucking fifth element. Jag kanske inte klarar av att bli knullad av främmande män, men nog fan kan jag leva med att tusentals bögar världen över runkar åt min barndom. Saknar du sommarjobb?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)