Mannen som älskar måndagar

Klockan ringer, Griegs "I Bergakungens sal", och Mannen-som-älskar-måndagar studsar upp ur sängen. Här finns det ingen tid att förlora, det är tidigt men redan nu har han tappat fyra timmar av måndagen.

Han ler mot sig själv i spegeln samtidigt som han rakar sin sexdagarsstubb, förra måndagen känns som ett år sedan, veckan har varit hård men nu är den äntligen här, hans trogna vän, hans vapendragare, måndag.

Han möter världen på sin balkong.

”måndag…måååndag…mån…dagen”, han smakar på ordet och nickar instämmande, ”Det smakar gott” säger han och tänder en cigarett. Balkongen blickar ut över Linnégatan, och trots att det är september, 4 grader och dimman ligger som en kall död filt över världen nedanför så kunde han inte ha önskat sig en vackrare morgon, ”Alla morgnar är vackra när det är måndag”.

Klockan är nu åtta och han är redo att stämpla in på kontoret. Han vet jargongen och han vet att han förmodligen är den enda i världen som älskar måndagar. Denna vetskap får honom att känna sig speciell, som om han var måndagens enda älskare. Hon var bara hans och han vara bara hennes, sådan kärlek hittar man bara inte nuförtiden.

 När det är dags att skriva in sig hos tjejjen in receptionen så tvingar han bort sitt leende, han gör detta genom att tänka på att imorgon är det tisdag.

-       Gomorron, hur är läget? Frågar den lätt blåsta donnan bakom skrivbordet.

-       Ja, du vet hur det är, ännu en måndag, svarar han med en lätt suck.

Att måste låtsas hata måndagar gjorde alltid ont för Mannen-som-egentligen-älskar-måndagar-mer-än-allt-annat. Men som så många andra människor här i världen som bryter mot en tabu, så har han lärt sig leva med att ljuga och spela teater för vissa människor. Den enda som vet om hans kärlek för måndagar är den enda personen han någonsin nästan älskat mer än måndagar, Johanna. De var gifta i 11 år, fick två pojkar innan han vågade berätta sin hemlighet för henne, detta resulterade i att hon lämnade honom och tog ifrån honom rätten att se sina pojkar. Innerst inne så gjorde inte det så fasligt mycket, han hade ju sin måndag.

Vid sitt skrivbord så sitter mannen tyst, arbetet får komma i andrahand, det är ju trots allt bara måndag en gång i veckan.

Arbetsdagen rinner snabbt förbi utan att få något gjort, men nu är den över och vetskapen om detta gör honom ledsen, tiden går så fort när man har roligt. Plötsligt är klockan 17 och det är dags att bege sig hem, det regnar men under sitt paraply så skiner mannen-som-älskar-måndagar, folk vänder sig om när han passerar dem. Väl hemma så börjar kampen mot klockan. Den har redan slagit 18 och han har knappt blivit klar med maten. I en förtvivlan så kämpar han för att suga upp så mycket av måndagen som han bara kan, men den retsamma sekundvisaren fortsätter att arbeta sig framåt. ”Om ändå jag kunde frysa tiden, då skulle det vara måndag hela veckan!”

22:34 22:55 23:15 Vart tar tiden vägen?! Mannen-som-älskar-måndagar kan inte förmå sig själv att göra någonting för detta skulle distrahera honom från själva måndagens essens, själva hjärtat eller själen (om man tror på en sådan). Han kan inte heller titta på sin favoritfilm, ”Groundhog day”, för detta skulle stjäla en och en halv timme av hans måndag.

Klockan är nu tio minuter till midnatt och nu börjar mannen gråta, han gråter och gråter, pressar ansiktet mot kudden så hårt han bara kan. Förtvivlan sveper över honom som en kall vind och nu finns det ingenting kvar. Mannen-som-älskar-måndagar hatar tisdagar!