Författaren Sigge Eklund gästar Kappan: Kontroversiellt rundabordssamtal.

Sigge Eklund annordnar ytterligare ett av sina (ö)kända rundabordssamtal med svenska kulturpersonligheter.

Bakgrund: För knappt ett år sedan skapade Sigge en väldigt kontroversiell debatt kring ämnet SEX. Samtalen i det publicerade reportaget handlade att hur både musiker och journalister hade haft snuskiga fantasier om ”inte-så-pk-sex”.
Alla minns väl hur Lasse Lindh pratade om hur många horor som var lyckliga och hur ivrig han var på att suga av sug själv till sina egna låtar?
Sigge har också anordnat en diskussion om sk ”neo-narcissism” där Filip Hammar (känd tv-profil från kanal fem) berättade hur mycket mycket han ljugit för att få intervjuer.

Nu senast höll Eklund i ett seminarie där han bjöd fem Stockholmskändisar på renat och pratade om SPRIT i flera timmar. Samtalet kan vara något av det mest edgy som publicerats inom svensk popkulturjournalistik.

Tills nu.

Sigge Eklund har efter hårt egenbestämda mallar fått ta plats här på Vända kappan efter vinden, för att agera samtalsledare om det mest kontroversiella samtalsämnet i dagens läge: Rock n roll.



Medverkande:

Calle Schulman, nöjesentrepreneur för siten 1000apor.
Kuriosa: Kallar sig själv för ”knullsmurfen”.

Eye-n-I, Programledare för MTVs Off beat.
Kuriosa: Slog igenom tillsammans med Thomas Rusiak och låten ”hiphopper”.

Fillipa Reinfeldt, Fru till Statsminister Fredrik och även hon någon slags politiker.
Kuriosa: ”Allt är väl redan offentligt?”.

Björn Gustafsson, Komiker.
Kuriosa: Har aldrig druckit en droppe vin.

Sophia Somajo, musiker. Aktuell med nya skivan ”Laptop diaries”.
Kuriosa: skrev hela skivans texter på en laptop.



Såhär har samtalet gått till:

Sigge har låtit deltagarna lyssna på en Rock n Roll-låt varje 40 minuter, för att sedan diskutera låten och dess effekt på det egna psyket.

Att ha i åtanke: Olika hjärnor reagerar olika på rock n rollmusik och för vissa intellekt tar det längre tid att bryta ner en rock n roll-låt än för andra. Det har att göra med ålder, men är även genetiskt betingat.

SIGGE: Okej, vad har ni för förhållande till Rock?
FILLIPA: Jag var igång i tolvårsåldern, sen hade jag en otrolig rock n rollperiod mellan 15 och 20. Sen fick jag mitt första barn, då lyssnade jag inte på någonting, i princip. Och sen har det väl stadigt ökat. Jag flyttade från stan i 30-års åldern och sen dess har jag lyssnat på Rock n roll-musik relativt konstant.
SOPHIA: Jag började lyssna när jag var 12 år. Black Sabbath. Skitäckligt. Jag lyssnar inte på hårdrock idag på grund av det.
BJÖRN: Jag blev ”Rock n rollad” första gången när jag var 13 år. Rock var något man var rädd för. Jag växte upp på en ö, där pingströrelsen var stark. Så det var inte mycket rock för mig alls, inte ens i tonåren. Rock var farligt liksom.
SIGGE: Det där minns jag, man var ju ute på minerad mark de första gångerna man ploppade in en Guns n Roses i freestylen. Man visste inte vad som fanns runt hörnet efter nästa Maiden-solo. Ganska länge var Rock n roll ganska skrämmande för mig, tills jag insåg att den hjälpte mig bli mindre blyg. jag ser den fortfarande som främst ett hjälpmedel socialt. När man går på konsert har man ju alltid ett gemensamt samtalsämne: Bandet!
Så skälet till att jag lyssnar på Rock n Roll minst två gånger i veckan är min blyghet, så enkelt är det. Att lyssna på, t ex Oasis nya platta, gör det lättare att smälta samman med folk, och det är ju målet.
CALLE: Jag har fått en nyfunnen respekt för Black Metal. Det är skillnad nu mot för två år sen. Jag känner att nu... Gaahl är min vän.
SIGGE: När lyssnar du på Gorgoroth?
CALLE: På natten.
SIGGE: Men när?
CALLE: Två, tre. Efter midnatt i alla fall. Och nåt som är lite störande, och lite skambelagt, är att jag faktiskt får en påtaglig känsla av pirr och välbehag.
EYE-N-I: Jag började lyssna på Rock mitt på dagen när jag var 14 bast. När jag kom hem från skolan hade morsan laddat stereon med Toto. Så jag satt där och spelade lufttrummor och drack saft.
Det var liksom inga konstigheter. Jag var en adhd-unge. Det enda jag gjorde var att lyssna på Toto, Queen och Twisted Sisters. Klart att de köpte en skivspelare åt mig, det var ju ett sätt att hålla mig på banan liksom. Men vadå? Idag sitter jag här med ett eget program på MTV och har det ganska bra. Du vet, mitt jobb är ett där det liksom förväntas att jag ska lyssna mycket på Rock n Roll.

SIGGE: Hur sugna är ni på att höra första låten?
CALLE: Just nu? Nae.
EYE-N-I: Sjukt peppad!
FILIPPA: Inte så sugen.
BJÖRN: Tryck play mister Eklund.
SOPHIA: Go go!


Första låten är Metallica – Enter Sandman.

Några av deltagarnas kroppsspråk blir svävande och påminner om luftgitarrspel om än lite mer...diffust. Det märks att stämningen blir mer uppsluppen när James Hetfields råa röst skär genom luften tillsammans med hårda riffs.

FILLIPA: jag tror verkligen att summan av lyssnandet är konstant. När jag slutade lyssna på Elvis var det Rutchkanebana av först Creedence och sedan både Cannibal Corpse och sen Slipknot. Allt blev maniskt. Först lyssnade jag extremt mycket.
CALLE: Exakt hur mycket Ultima Thule blev det?
FILLIPA: Extremt mycket Ultima Thule. Hade det gått en dag utan att jag hört en distad gitarrmutering av svenska nationalsången kände jag att det fanns ett problem. Folk omkring mig blev så arga, de tyckte att jag var ansvarslös. Så till slut slutade jag med det och började lyssna på Christer Sjögren igen. Men då gick jag upp fem kilo istället.
EYE-N-I: Hur kan man gå upp fem kilo av att lyssna på Christer Sjögren?
FILLIPA: Va?
SIGGE: Hur känner ni er nu? Kan ni beskriva ”Rocken”?
BJÖRN: Jag är rock. Rock n Roll helt enkelt.
SOPHIA: Jag vill göra en hitlåt.
CALLE: Jag är lite kåt jag.
EYE-N-I: Jaa, rockkåtheten är ju den bästa.
SIGGE: Hur kommer det sig att man blir så fruktansvärt kåt av Rock n Roll?
BJÖRN: Det där känner jag inte alls igen.
EYE-N- I: Vem bryr sig, det där är inte intressant att diskutera i Sverige ändå. Men om man bor i Tyskland, eller Amerikanska södern och lyssnar på rockmusik och är kåt. Då kan vad som helst hände. Då kan höra Willie Nelson på en Chili cook off. Här liksom, vad kan hända?

Låt nummer två är Led Zeppelin – Black Dog.

Folk headbangar ordentligt och stampar takten i marken. Några mindre försök till ”strutting” (tänk Mick Jjagger) genomförs innan låten är slut.

SOPHIA: Åh fy fan, vad gött det där var.
CALLE: Det är så satans jävla gött.
EYE-N-I: Så som jag känner mig nu...då brukar jag vanligtvis starta en mosh-pit. Om jag är på spelning med typ Adam Tensta.
SIGGE: Har ni lyssnat på någon rock den här helgen?
BJÖRN: Ja, det finns ett hus i Haninge. Vi åker dit. Till Haninge, och vi lyssnar på Refreshments och ligger, och gör grejer. Jag åkte dit i fredags.
EYE-N-I: Jag var i Borlänge igår. Och bölade.
CALLE: Bölade för att du lyssnade på Refreshments?
EYE-N-I: Nej. Stryk böla från protokollet.
SOPHIA: Nej! Stryk ingenting.


Låt nummer tre (den sista) är The Beatles – Twist and shout

Stämningen är vild. Folk står upp och hoppar på plats. Vissa ligger på golvet i försök att göra ” the worm” men majoriteten twistar som om de inte tror på morgondagen.

SIGGE: Är ni er själva nu?
CALLE: Bra fråga.
FILLIPA: Jag tror att alla här inne är vana att spela en roll. Rollen av sig själv.
EYE-N-I: Aldrig. Jag spelar aldrig en roll. Jag lever ut en roll. Men jag kan ju inte ens spela triangel. Hur ska jag då kunna spela en roll?
FILLIPA: Jo, alla här.
EYE-N-I: Jag är ingen jävla komiker som står och spelar Allan. jag jobbar med teve. Du blandar ihop mig och Björn!
BJÖRN: Höhö, EYE-N-I är kvällens Axl Rose, när kommer första bitattacken måntro?
FILLIPA: Han är kvällens Peps Persson, det är vad han är.
SIGGE: Har ni varit helt ärliga ikväll?
SOPHIA: Självklart inte. Ingen har ju sagt vad det egentligen handlar om.
SIGGE: Gör det då.
SOPHIA: Nej, det går inte att diskutera inom lagens gränser. Ute på internationella vatten, eller på en finlandsfärja kan det funka.
CALLE: Den stora sorgen har vi inte kommit till.
FILLIPA: Vad är den stora sorgen?
CALLE: Den stora sorgen är mysteriet. Varför är Veronica Maggio så fuckable? Varför låter Jimi Hendrix gitarrsolon så jävla bra? Om man pratar om Rock n Roll måste man prata om det.
SIGGE: Så låt oss prata om det.
CALLE: Det går inte att formulera i ord.
EYE-N-I: Det är ju därför vi lyssnar på Rock allihop.