Black confusion syndrome

Jag föddes för ganska precis tjugofyra år sedan. En regnig sommarnatt så tittade jag ut från mamma. Allt verkade helt normalt förutom att det tog någon minut innan jag började andas. "Inga skada verkar skedd", sa läkaren appropå min syrebrist. Men nog var en skada skedd. Det tog bara några år för mig att upptäcka den. Någon del av min hjärna verkar ha dött av syrebristen den där regniga sommarnatten för ungefär tjugofyra år sedan. Första gången jag upptäckte mitt handikapp var när jag och mamma tittade på Cosby tillsammans. I en scen kom sonen Theo nedsnubblandes för trappan, och jag blev mycket exalterad. "Axel Foley" sa jag till mamma och pekade på skärmen. Till historien hör att jag några dagar tidigare sett Snuten i Hollywood för första gången (jag spolade tillbaka och såg om strippbarscenen säkert trettio gånger). Mamma förklarade att den svarta pojken i Cosby knappast kunde vara Eddie Murphy. Han var ju säkert tjugo år yngre. Jag gnuggade mig för ögonen. Förstod ingenting. Han såg ju exakt ut som Eddie Murphy. Vad var skillnaden? Åren gick. Jag hade börjat undvika att se på Tv. I alla fall undvek jag program som innehöll svarta människor. Det kunde bli så många pinsamma stunder då. Jag kommer ihåg när vi i femman pratade om Rovdjuret på skolgården och jag sa att jag tyckte att "det var coolt att den svarta från Nyckeln till frihet varit med i den filmen." Och såhär är det fortfarande än idag. Började just se The Wire och tyckte att Forest Whitaker var bättre i The Shield. Till saken hör den att det just blev bestämt att jag under våren 2010 ska åka till Somalia i tre månader för att praktisera...alla mina chefer kommer att vara svarta...fan också...


Vem är vem?