På senaste tiden har en trend hos kvinnliga bloggare uppmärksamats. I senaste numret av Amelia har en het debatt fått ta plats mellan en grupp bloggare som anklagats för att leva i det förflutna. Närmare bestämt 50-talet. Där gammal kristen tradition och bullbak fick prioritera individuell frigörelse. Den här nya generationen av kvinnliga bloggare har valt att damma av en slags hemmafrudoftande kvinnlighet. Det handlar om bloggar som ”Underbara Klara” och ”Niotillfem”.
Återkommande inslag i bloggarna är foton på dagens måltider, nya 50-talsklänningar och ung vardagsfilosofi och resor och kärlek till konsumtion.
Kritikerna menar att det känns en smula omodernt för 20-åringar att inte göra annat än fota sin egen mat. Medan bloggarna själva försvarar sig med att de ”får väl baka bullar om de vill”. Debatten kanske är viktig, men vi på Vända Kappan har valt att ge de osynliga, eller de syns ju på bild, men ohörda då, en röst istället. Nämligen de bloggande tjejernas flickvänner. Förlåt, pojkvänner.
Så utan vidare presentation: Niotillfems pojkvän Vindens gästblogg:
Igår var jag och älsklingen ute och åt igen. Det var god mat och Sandra hade på sig färgglada strumpbyxor som jag inte kunde slita blicken från. Men jag drömde mig ändå bort till mitt favoritresmål: Dublin. I Dublin myllrar det av pubar, en ölexperts tredje rike kan man säga, och där kan de fanimej tappa upp en guiness. Inte som i lilla fjantsverige direkt. Nej, i Dublin kan en man få känna sig som en man. Jag kunde röka pipa i Dublin. Förstår ni? Pipa! Och det kändes så rätt bara. Det går inte i Sverige, här tror de att man poserar. Men jag älskar att röka pipa.
Translation: In Dublin a man can smoke a peacepipe and be a man about it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar