pust, tung dag på jobbet. Drack många darriga kopar kaffe. Kan lägga upp en bild på mina darriga händer sen. Men, just nu drömmer jag bara om en sak: klockor. Jag älskar klockor. Har jag inte berättat det? Well, ända sedan min far, Carl Walter Vind, gav mig mitt första digitalur har jag varit helt fast. Jag minns det som igår. Han tog mig till klockaffären och lät mig välja. ”Peka på den du vill ha Vinden” sade han med pappas skrovliga röst. Och jag pekade på en stor guldklocka. Då pekade pappa direkt på en mycket billigare och fulare klocka och sade till expediten: ”Den där tar vi!” Pappa sneglade mot mig och log minns jag, som om han visste att jag skulle bli besviken.
Jag försökte protestera. Gnydde om att jag ville ha den stora guldklockan, medan pappa packeterade den digitala klumpedunsen. ”Man måste vara glad för vad man har” sade Pappa, och det har jag aldrig glömt.
Ikväll: Hummer. Jag ber min lilla havsläckerbit Sandra ta med kameran så att ni kan få se hur glad jag var.
Translation: A man always has the time to look at his watch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar