Vi hade spelat i samma fotbollslag.
Hey, visst var det en viss charm i att dunka in ett två noll mot några fittor med andra färger på tröjan än mig själv. Men jag älskade alltid stunderna för och efter match bäst. De där post-svettiga i omklädningsrummet. Alltid fanns där en arom av makt som jag ville sluka med hela min stora mun. Mats med sin coola mustasch, han fick alltid igång grabbarna.
Vi körde ofta kuk-kull. Att jaga varandra med kukarna var dock ingenting sexuellt, eller ens homoerotiskt - det var alltid killen som blev daskad på skinkan av någon annans kuk, ja det var han som blev kallad bögen.
Och "bögen" blev aldrig Mats.
Jag bröt benet under en match. En två meter tjock ungrare tyckte att det var en god idé att leka kung-fu soccer med ett av mina knän som var i vägen för hans stora ambitioner. den där tränngsmatchen inomhus.
Läkaren förklarade att en del av knäskålen förvandlats till grus och e minsta delarna skulle förmodligen aldrig gå att få ut. Ibland när jag skakar på benet kan jag höra hur det skramlar därinne.
Mats kunde skoja bort allt sånt där. Han fixade tjejer till rummet på sjukhuset där vi drack vin tillsammans med Arnold, 83 och hjärtsjuk i sängen bredvid. Mats skålade och fixade. Han var en sån kille. En som fixade skiten. Det var trots allt han som fixade mitt könsbyte och min alldeles egna livmoder. Och nu stod han alltså här, med handen på en blond lyx-eskorts stora bröst och skrattade tillsammans med den gamle döende mannen i bädden bredvid.
Mats. Fixaren.
Till slut berättade jag för Mats hur jag verkligen kände för honom. hans reaktion var först förvånad. "Vad pratar du om Bollen?" frågade han uppriktigt förvånad. men aldrig tappade han ansiktet. Det var inte hans grej.
"Jag vill att du föder mitt barn" sade jag igen. Och Mats skruvade på sig i läkarrocken som han hittat någonstans. Jag kunde se bulan från hans kön genom de tajta jeansen. Mitt ben hade somnat. Det andra alltså.
"Okej" sade Mats med ett flin. "Men då vill jag att du hånglar upp Arnold." Han pekade på den hjärtsjuke gamle mannen. Hans överkropp sedan länge ett kutryggig sak med leverfläckar spridda över hans axlar, ända vägen upp till hans kinder.
Men Mats menade allvar, så dagen efter fick jag skjuts till abortkliniken. I helvete att jag tänkte släta av nån äcklig gammelgubbe.
2 kommentarer:
Vi körde runktävling när vi duschade, jämt och ständigt. Till slut blev vi tvungna att lägga av med det där. Städerskan ville fan inte klampa runt i tonårssås var visst anledningen. Ja, se tjejor.
Men jag fattar inte Mats och barn-grejen. Skulle han föda ditt barn? Varför skulle du i såna fall göra abort? Så JÄVLA MYCKET frågor asså...
Jag ville ju att Mats skulle föda mitt barn, men hans krav var ju att jag skulle hångla upp nån gammal äcklig gubbe. Och eftersom han hade makten så fick det bli abort då. Olikt Juno hade alltså pappan ett say. Allt say, skulle man kunna SÄGA. HAHA
Skicka en kommentar