Deez Budapest nights

Hennes klitta var stor som en biljardboll. Och att suga på den krävde en Bollman av sin finaste kaliber.

Jag hade precis tagit mitt körkort i Budapest, året var 2000.

Min körskolelärare var en späd och försiktig liten man. 32 år gammal med okänd familjesituation, ingen på skolan hade väl vågat fråga honom.

Han kallades bakom stängda dörrar för Smutsresmie. Och Resmie, som var hans riktiga namn, hade en vattenkammad mittbena som såg ut att härstamma från en saved by the bellepisod. Till denna bar han ett stort pannband som höll luggen från att hindra sikten. Men detta var inte hans största problem i sin interaktion med sina elever. Inte heller hans levisjeans av modell 501 - årgång 92. Till och med hans förmåga att liksom titta förbi och bakom de personer han pratade med, som om de vore imaginär rekvisita i hans egna lilla dockteater, överträffades av en sak.

Det var att han osade av mat. Hela hans karaktär förde tankarna till överblivna kylskåpsrester och uppstekt kött. Han luktade också som värst i håret, vilket jag lade märke till när han lutade sig fram och tog över ratten i ett kritiskt körskolemoment.

Snacket på körskolan gick i en hånfull ton om Resmie och enligt utsago gick det att lukta sig till veckodagar genom att noga sniffa på den smale ungrarens gråa kavajer.

Måndag stank han av grillad ost.

Tisdag var aromen av frityrolja där.

Onsdag luktade han chili con Carne, och då framförallt ur munnen.

Torsdag var vitlöksdagen, lika säkert som musen i råttfällan.

Varför han uppenbarligen lagade samma mat varje vecka var det ingen som visste. kanske var han lat, eller bara okunnig i köket.

Men hur som helst så förundrades alla över hur han om fredagarna inte luktade. Inte mer än mänskliga dofter som mjäll och svett i alla fall.

Anledningen till detta var ett mysterium och teorierna var många. Någon menade att hans fru bara släppte till på fredagar varför han då lär dusha kvällen innan. Någon gissade att de olika doftelementen tillsammans skapade ett vakuum som räckte i en dag. Det fanns till och med en berättelse om att han inte hade råd med vattenräkningen, men unnade sig att gnida in kroppen i flytande tvål varje fredag.

Den riktiga förklaringen på Resmies luktfria fredagar fick dock jag en torsdagsnatt när jag för första gången såg den kutryggige och blekhyade körskolemannen utanför rimlig kontext. Nämligen på en krog.

Det här var heller inte vilken krog som helst. Det var Budapest främsta vinbar (det här året) och redan i entrén kände jag en omisskännlig lukt av vitlök stöta emot mig. Jag vände nästan i dörren, men när jag såg Resmie sitta där, med handen kupandes ett dyrt vin, då blev jag nyfiken. Jag smet förbi honom och satte mig en bit bort för att snegla.

Resmie kunde tydligen, trots sin icke-belevade utstrålning, väldigt mycket om vin. Bartendern var märkbart irriterad över vitlöksdoften som stack honom i ögonen, men han var samtidigt mycket imponerad över att hans mittbenade och konstigt klädde kund hade så stor insikt om viner.

Sakligt redogjorde Resmie för bartendern om de finaste franska druvsorterna. Snart blev han också mer och mer passionerad i sina monologer och hans röst ökade i styrka. När bartendern var tvungen att servera andra kunder vrålade Resmie så högt han kunde för att göra sin kunskap hörd: "UTANFÖR BORDEAUX, TVÅ MIL SÖDER OM LANDSVÄG 70 FINNS EN LITEN GÅRD SOM ODLAR DE SÖTASTE DRUVOR DU SMAKAT!"

Bartendern började nu bli märkbart irriterad och vill mest sköta sig jobb och kanske prata lite med de andra gästerna.
Men Resmie gav sig inte, han fortsatte skrika om olika druvsorter och vilket trä som fick dem att smaka bäst. Jag kunde skymta svettringarna i armhålorna på hans skjorta under den dammigt vinröda kavajen som han för aftonen valt att klä upp sig i. Det var inte ovanligt för hans genomgående mode, men ändå kändes han lite mer uppklädd än till vardags.
Själv såg jag för övrigt fantastisk ut. Jag hade deffat hela hösten och hade nu på mig vad som senare skulle bli en bärldsberömd Victor & Rolf kostym för 12 000 svenska kronor. Ja, Jag hade helt enkelt fått knulla med i princip vem som helst.

Men nu ville jag först och främst se vad Remsie skulle ta sig till.

Resmies kroppsspråk blev yvigare och rödvinsglaset han höll i ena handen såg ut att innehålla en mikroskopisk storm av Michael Bayiska proportioner.
Till slut ignorerade Bartendern Resmies druvskrik. Och det skulle han inte ha gjort. För när Resmie såg att han inte fick någon respons fick han plötsligt något fokuserat och hatfullt målat över hela sitt ansikte. Han slog sönder vinglaset mot baren och kramade om en av skärvorna i handen så att rödvinet blandades med hans eget blod. Han skrek åt Bartendern "Din tjocka gris, din plufsiga lilla horpojke! Pratar jag om rödvin är det du som lyssnar på mig!" och den halvflinte och småfläskiga Barinnehavaren såg uppriktigt vettskrämd ut. Resmie höll ut armen från kroppen och kramade om de glasflisor han hade kvar i handen. Hans kroppsspråk liknade en bagares som strösslar en tårta när han med mekaniska rörelser lät sitt eget blod bilda en estetiskt uttänkt linje längs med bardisken, en liten älv mellan alla vinglas.

Sekunderna senare kastade sig två vakter på honom och fortsatte sedan med att kasta ut honom fortare än kvickt.
Jag hade aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Och som den sökare jag är gick jag ut och närmade mig Resmie som stod med huvudet mellan knäna, andfådd och handen fortfarande droppandes av rött blod.

- Mr. Resmie...?
- B-Bollen? Bollen!
- Ja, det är jag. Er Körskoleelev, remember?
vitlöksdoften var påträngande för mig då Resmies bruna Kalufs var det som för tillfället var närmast mina luftvägar.
- Bollen, Vi ska fortsätta den här festen. Det lovar jag dig. Det Lovar jag.
- Eh, fest?
Jag visste inte vad jag skulle tro, eller kanske vad jag skulle vara rädd för. Men Någonting med den här mannen hade äntligen börjat locka mig och jag lät honom leda vägen.

Han förde mig via en dyr taxi till ett av Budapests många medelklasshotell. Under resan pratade Resmie vidare om rödvin. Hur han älskade "den" och "den" druvan. Samtidigt Renade han hungrigt sitt sår i handen och slickade i sig blodet med en glädje och uppriktig törst.
I den övergivna lobbyn fick Resmie en rumsnyckel. Han nickade åt portiern, sade "han är med mig" och fick en nick tillbaka.

Innan han vred om nyckeln och öppnade dörren minns jag att jag hann fråga "Vad är det här för fest?" Varpå Resmie tittade mig djupt i ögonen innan han svarade: "Mensfest".

Dörren öppnades och inne i rummet fanns fem kvinnor. Prostituerade gissade jag, eftersom alla spatserade omkring nakna på underkroppen. Två av dem hade sina BHar kvar. En av dem dansade till 2pacs "California Love".

"Help yourself" Sade den späde Remsie med ett leende och klappade mig på ryggen. Trots att han var betydligt kortare än mig kände jag mig i den stunden väldigt liten.

Och det var här jag träffade kvinnan med den biljardbollsstora klittan. Hon spände sina vackra bruna ögon i mig, eller så mycket av dem jag kunde urskilja under alla lager av smink. Och satte sig sedan på sängen med särade lår.
Jag förstod vad Remsie menade. Hennes sköte hade spår, nej tecken, nej orkesterbesjungna menstruationstavlor av lingonveckan. Längs med hennes ben skrek färgen rött i form av en väldigt oanvänd slemhinna.

"Ät mig" var allt hon sade, och jag var inte sen att verkställa.

Under tiden vankade Remsie av och an i rummet, tittade ibland ut genom fönstret och frågade flickorna lite avslappnat om de hade förberett hans nattliga final. ”Är allt klart?" sade han och "mmm” ade på ett konstigt behagligt vis som jag aldrig hört att han kunde på körskolan. Jag lade nu märke till att all fem prostituerade menstruerat kraftigt medan Remsie vankat sig fram och tillbaka. Och att spåren färgat av sig på deras ben och innanlår.

Remsie gick över till stereon och bombade igång den gamla Eiffel 65-dängan "I'm blue (dabudi dabudai)" - kanske var detta hans idé av ett skämt.

Han gjorde sedan slag i att ha sex med alla fem av de menstruerande kvinnorna medan jag förbryllat torkade mig om munnen och tittade på. Då och då tog han hårda klunkar ur en närstående vinflaska. Någon kondom använde han inte heller.

När han till slut låtit sin orgasm spruta över de fem munnarna torkade han svetten ur pannan, som direkt färgades röd.

- Bollen, jag är glad att du är här.
Han ställde sig upp och hämtade andan. Kvinnorna bakom honom drog täcken över sig, helt färdiga och redo att somna. Jag kunde inte annat än titta på honom, hur mycket jag än försökte föreställa mig Resmie som ett fantasifoster genom att titta förbi honom, bakom honom, som om han inte var på riktigt, kunde jag inte bortse från hans blodindränkta kuk som låg i samma höjd som mitt ansikte.
- Du har haft din första mensfest och jag hoppas att du har gillat det. Jag har i alla fall gillat att ha dig här. Har du haft kul?
- Visst. Svarade jag förstummad.

- Bra, då ses vi nästa vecka.
- Okej, men vänta.
- Ja?
- Varför...
- Ja Bollen vad är det?
Jag visste att jag aldrig skulle få ett bättre tillfälle att fråga.
- Jamen varför luktar du aldrig mat på fredagar?
- Luktar?
- Alltså, brukar du äta mat på fredagar?
- Nej men lille gubben, sade han patroniserande och gick fram till mig.
Den lille ungraren och hans taniga kropp utstrålade nu något övermäktigt.
Han lade sin hand under min haka och lyfte mitt huvud så att jag tvingades se honom i ögonen.

- Fredag är röd dag Bollen. Då äter man inget.

Och I Taxin hem minns jag att jag tänkte "Vafan, efter det där måste han väl ändå tatt sig en dusch?"