Att ha och att få

”Jag vet att du har en särskild person i dina tankar, långt.. långt bak i ditt huvud så finns hon där. Skratta inte, jag vet att hon finns där. Du kanske fortfarande känner henne, du misslyckades när du hade chansen och nu är ni bara vänner, du har accepterat det, men det svider fortfarande lite när du ser henne med någon annan. Eller så har ni inte träffas på flera år, men då och då så händer det att du tänker på henne och fantiserar om hur det kunde ha blivit. Jag sa åt dig att inte skratta!
Blunda och föreställ dig att den där speciella personen sitter framför dig, gör det, vad tror du att hon skulle säga till dig? Skulle hon känna igen dig? Skulle du känna igen henne? Skulle du känna samma nu som då?
Ikväll så kommer du träffa den där personen du aldrig riktigt fick, ert möte kommer inte att överraska er det minsta, trots att ni inte har träffats på så länge, det kommer att kännas rätt i tiden. Du kommer att bli glad för kvällen såg ut att bli en trist en, du höll på att ångra att du gick ut. Det kommer att kännas som ingen tid har flutit mellan er och ni kommer att prata i flera timmar och sen kommer hon föreslå att ni åker hem tillsammans. Du tror knappt att det är sant när ni låser in er på ett rum för resten av helgen, på söndagskväll så är ni båda så ömma att ni inte längre kan knulla, även om det är allt ni vill göra. Du går hem till dig efter att ha lovat att ni ska träffas nästa dag, men när hon ringer så vill du plötsligt inte svara, när hon ringer på din dörr så vill du inte öppna. Hon bankar i vad som känns som en evighet på din dörr innan hon kollapsar framför den. Brevinkastet öppnar sig och du hör hennes snyftningar eka i trappen. Hon berättar att hon älskar dig, hur hon skulle göra vadsomhelst för dig. Du känner detsamma men du hejdar dig själv ständigt från att öppna dörren och be henne om förlåtelse, istället gör du inget. När du nästa dag går till jobbet så sitter hon i din trapp, men hon säger ingenting, hon bara möter dig med blicken och du känner hur hennes ögon bränns fast på dina hornhinnor. Timmarna går och du kan inte fokusera i ditt arbete, hennes ögon är allt du ser varje gång du stänger ögonen. När du kommer hem så går du bara förbi henne, du vägrar se henne i ögonen, men du kan känna dem. Den natten så kan du inte sova, du slutar försöka stänga ögonen och stirrar istället på den nedsläckta TVskärmen i ditt rum. Det blir tillslut så oumbärligt att bara ligga där, att inte kunna sova. Klockan är 4 och du vet vems fel det är att du känner dig såhär. Du börjar hata henne, hata hennes ögon, du börjar överväga att skada henne.”