tisdag 8 april 2008

Den unge Tårtans lidanden

Jag har alltid sett mig själv som s.k. Early Bloomer. Jag var tidig med att röka min första cigarett, jag var blott 9 när jag nästan blev ihjälslagen i ett slagsmål, och jag var bara 5 ynka år gammal när jag fick min första flickvän, Jonna.
Självklart så förstod jag inte innebörden av att ha en flickvän vid en sådan ung ålder, jag tyckte bara att det var spännande att få pussar och uppmärksamhet – alla sa också att jag var ett väldigt gulligt barn med rosiga kinder och bäbisfettet fortfarande kvar. Min första bästa kompis var också en tjej, Jenny, hon och Jonna var vänner sen innan. De var båda äldre än mig och en gång så skrev Jenny sitt och Jonnas namn på två papper och frågade mig vem av namnen som var min flickvän, analfabet som jag då var så valde jag fel namn och blev utskrattad av dem båda. Jag skrattat också med, fast egentligen så kändes det som en sten lagts på mitt bröst. Detta var första gången jag blivit utskrattad av två tjejjer, men det skulle inte bli den sista.
När Jenny inte var med så brukade jag och Jonna leka mamma, pappa barn, och tillsammans hade vi en liten docka i en barnvagn som vi valsade omkring med i hennes garage. Det hela var hennes påhitt och jag ville hellre leka med ’Action Force’, men som en god make så gjorde jag som hon sa. I rummet bredvid så låg ett förråd med bl a. En stor vit frysbox. På denna frys så berättade Jonna att vi skulle göra ett till barn, jag förstod inte riktigt vad hon menade, men vi brukade i alla fall klä av oss nakna och jag fick ligga på henne och försöka lägga min snopp i hennes glipa. ”Är den inne?” brukade hon fråga, ”jag tror det” svarade jag då.
En gång så hörde vi hennes pappa komma in i garaget och snabbt gömde vi oss bland de gamla ytterkläder som hängde i galgarna längst väggen, det luktade gammalt och när dörren till förrådet öppnades så stack mitt huvud fram bland all skrot, han frågade vad vi höll på med och jag ljög och sa att vi lekte kurragömma, jag undrar om han såg att jag var naken?

Så höll vi på, hur länge vet jag inte, men när jag började lågstadiet och hon började gymnasiet så gled vi liksom isär, men jag kommer aldrig att glömma hennes pappas ögon från fönstret när hon frågade mig ”om den är inne”.

2 kommentarer:

Ward sa...

Ungdomsförälskelser är dom bästa av förälskelser.

Tårtan sa...

Absolut! Inga baktankar och dyl, bara ren, naiv kärlek.