tisdag 4 mars 2008

Springbreakup

Det var en riktigt solig vårdag och vi satt nere vid vattnet , min flickvän och jag.
Vi hade tagit med oss kaffe, kakor och cigaretter - med andra ord så var det som upplagt för att njuta. Det var så fint att sitta där , i ett moln av cigarettrök, och titta på fiskebåtarna som puttrade förbi. Solen reflekterades i vattnet så jag nös okontrollerat , då sol i ansiktet får mig att nysa , vilket fick min flickvän att skratta hysteriskt. Nu är jag ju en man som kan njuta av nästan vad som helst , men just vårdagar som denna är det något väldigt speciellt med.

Jag var för det mesta tyst och försökte koncentrera mina sinnen på naturens känslor, dofter och ljud. Bara blunda och andas. Min flickvän ville dock inte hålla käften ens för fem öre, vilket jag erbjöd henne, så hon pratade på om det ena och andra. Vi hade varit tillsammans i ganska precis ett år och hon berättade hur fint hon tyckte det var att sitta här med mig. Hon började stryka mig på insidan av låret och viskade , med upphetsad röst, i mitt öra att .. Ja ni förstår. Hon började kyssa mig på halsen men jag kände frustrationen växa och puttade bort henne.

Jag kunde inte förstå att hon tyckte jag var viktigare än denna fantastiska vårdag , hur i helvete kunde hon sätta en dag som denna efter mig. Jag ville inte att hon skulle prioritera mig före allt , så bra är ingen och allra minst jag själv. Jag skrek att jag kommer nog att leva ganska länge till så passa på och njut av andra saker som inte är lika bestående. Katrin såg helt chockad ut där hon låg på backen och undvek min blick. Jag satte mig bredvid henne och började tugga på en kaka. Jag märkte att hon tittade på mig och efter ett tag hörde jag henne harkla sig och hon frågade om jag fortfarande älskade henne. En lång stund satt jag tyst , som om jag sög på hennes fråga. ¨Nej , inte längre" , svarade jag och tittade på vattnet. ¨Nej jag kunde se det försvinna" , svarade hon och tog sin jacka och gick.. Jag hade nog aldrig känt mig så lycklig över att vara ensam. Fast man är ju aldrig ensam när man är lycklig.

1 kommentar:

Bollen sa...

Att göra slut kan vara det vackraste som finns, det får mig nästan att längta efter ett förhållande.