Jag har just läst inledningen till Michel Foucaults bok, Övervakning och straff, där Sune Sunesson inleder med att berätta om när han läste boken för tredje gången. Det var denna tredje gång han insåg vad Foucault menade med att själen är kroppens fängelse. Det är en väldigt fin berättelse, som jag tycker ni bör läsa, där Sune minns en fest som slutade med att han låg berusad i en säng och skrattade åt sin egna kropps fångenskap. På andra sidan väggen , i grannrummet, hör han värden ligga och gråta åt samma insikt.
All detta snack om själens eventuella roll som fångvaktare får mig oundvikligen att tänka på Platon, och mig själv. Såklart, jag tänker ju alltid på mig själv. "Du finns i dina egna tankar Gräddnos" , som mamma brukade säga.
För att nu återgå till denna Platon, som såg idé-världen som den sanna oföränderliga världen, så är just idén runt Gräddnos den som kvinnor vill ha av mig. Jag har , självförvållat , skapat den perfekta idé-versionen av min vackra gestalt. En tillflyktsort dit upptagna kvinnor vallfärdar för att fly undan sin vardagsfördömande festman. Jag erbjuder en semester från parrelationens dekadens genom mina idéers många uttryck. Jag blir en famn att krypa upp i som står för det farligt förbjudna , ett bröst att återigen kunna suga mammas trygga mjölk ur för att åka tillbaka till den idealiserade barndomen där rätt och fel var något du fortfarande skulle lära dig. Jag serverar en ostbricka att smaka där varje ost symboliserar en lust; samlaget du alltid velat ha , kunskapens goda frukt och modet att skapa sin egna värld. Du kan sedan doppa denna gåva i den tillhörande plommonmarmeladen; känslan av att hålla i lyckan förkroppsligad. Kryssning i Karibien, my ass! Här är ett Jag som är uppochner, det perfekta Jag:et att leva i.
Dom får aldrig nog , kvinnorna som söker sig till mig. Beredda att ge upp allt för att kunna stanna där med mig som vägledare. Jag är grindvakten som äger nyckeln till moralens och normens mörka cell. Jag säger alltid nej när det blir för mycket. Ingen ska kunna tro att dom någonsin kommer att kunna ha mig som sin. Jag är ingens men samtidigt till för alla som vill, om bara för ett tag. En vardagens härskare med min omgivning som slavar. Kommer ni för nära så står jag där med maskingeväret och pepprar er fulla. Men kommer du trots allt en dag , min prinsessa , ska du få rida på mitt arabiska fullblod och leva för alltid.
Själen är vad samhället förväntar sig av dig din jävel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar