Mothers little helper

Söndagsmorgonen är nog ändå min favorit morgon. Det är ju liksom så grymt att bara ligga där en timme och titta i taket. Titta på figurerna på tapeterna, leka att dom lever och gör saker , drömma sig bort i en fantasivärld. Man kan känna sig fri. Även fast jag tycker att lördagar som helhet är en bättre dag , så har söndagar ändå dom bästa morgnarna. Man vet att det är dags sen på måndag, men man börjar inte tänka på det förrän senare, på eftermiddagen då det börjar bli tråkigt. På lördag är morgonen fin fast man är lite spänd , det är ju så mycket kul på tv att se fram emot.

När jag har legat där ett tag ,och nästan fantiserat bort mig totalt, så brukar verkligheten återkomma med doften av scones. Mamma bakar alltid scones på söndagar. Härliga varma scones, som får smöret att smälta och förvandlas till en härlig salt sörja, som rinner ner på handen så man måste slicka av den. Om inte pappa hinner före då förstås , fast han stoppar ju hela handen i munnen och drar sen läpparna mot varje finger. Gottegris.
Sen brukar jag få vara med honom en stund innan han går till kyrkan. Pappa går oftast själv till kyrkan. Mamma gillar också Gud , fast utanför kyrkan. Därför så brukar jag först få vara med pappa, så tiden räcker till. Sen får jag vara med mamma.

När vi hör pappa starta bilen så brukar jag hjälpa mamma att städa bort. Ofta är det jätte mycket smör som droppat på bordet. Det brukar helt enkelt bli så efter scones. Sen tar mamma alltid den stora bunken, den som ska upp på den högsta hyllan, sist. Efter som det är så högt så måste mamma ta pall-stegen. Hon har alltid klänning på sig och går högst upp , fast hon måste ändå sträcka sig så hon står på tå. Då är det min tur. Jag går upp bakom henne , sticker in långfingret i stjärten och börjar röra det i en "kom-hit"-rörelse. Hon frustar. Jag står på knä på pall-stegens lägsta trappsteg och ser hur hennes knän darrar. Hon står fryst , som om man tryckt på paus , med stora bunken "nästan" uppe på hyllan. Efter några minuter släpper hon den på hyllan så det låter "klonk". Hon kliver ner och tar mitt finger i sin mun. Sen brukar vi spela diamantspelet. Det där när man är i Afrika och jagar en försvunnen diamant.

/Milton