Doktorn kan komma

– Ja blodtrycket ser bra ut, vänta här så ska jag gå och förbereda en maskin så att vi kan lyssna på hjärtslagen ordentligt, se om vi hittar något oregelbundet. Mats lämnade rummet.
Jag satt kvar på britsen och sparkade med benen i luften. Inget hade förändrats sen sist jag var här, samma fula tavla, samma fula matta och den obekväma britsen skavde fortfarande mot röven.
Efter att ha suttit i vad som känts som en evighet så öppnades äntligen dörren och in kliver en kvinna. Hon är klädd i grönt (för blod mot grönt är inte lika farligt som blod mot vitt) men jag kan inte klura ut om hon är sjuksköterska, doktor eller städtant, vacker är hon dock, vackrare än någon kvinna jag träffat ända sen Sawat-Dee försvann. Hennes stora svarta ögon är något man kan drunkna i, ett utländskt ursprung, kanske arabiskt, det svarta hår är uppsatt i nacken vilket förtydligar hennes perfekta ansiktskonturer. Hon säger inte hej utan går rakt fram till det lilla skåpet bakom det stora mahognyskrivbordet och börjar rota bland de papper där i. Jag kan inte slita blicken från henne och vill verkligen säga något, men hennes skönhet får en att känna sig som en liten skolpojke på mellanstadiedisko. Hennes kroppsspråk är avvisande men när hon sätter sig på stolen mittemot mig så ändras allt och ett svagt leende gör hennes ansikte ännu vackrare (jag som inte trodde att det var möjligt).
- Hej, säger hon försiktigt.
- Hej, svarar jag fast mer avslappnat, hennes kroppsspråk är nu mer osäkert och det gör mig mer självsäker.
- Jag ser här att det inte är första gången du varit här, stämmer det
- Det stämmer, det här är nionde gången jag är här. Hon tittar åter igen ned i sina papper.
- Mmm, nionde gången ja, hmm, alltid samma dag, stämmer det?
- Det stämmer, alltid samma dag.
- Är det viktigt för dig? Att det är samma dag?
- Väldigt viktigt.
- Får jag fråga varför?
- Det får du, men jag vet inte om jag ska svara, vad rör det här dig?
- Mitt namn är Nadja och jag är klinikens psykolog.
- Du är ny här, jag har inte sett dig tidigare.
- Det stämmer, jag började här för drygt en månad sedan. Hon sätter sig rakt i stolen för att visa att trots att hon är ny här så kan hon mycket och är ingen nybörjare.
- Är du här för att analysera mig?
- Jag är här för att prata, vi kanske kan prata om varför du i nio år har kommit hit och kollat upp ditt hjärta.
- Jag vill kolla så att inget är fel, det är väl inget konstigt med det?
- Nej absolut inte, men du har inte kollat upp något annat, och du dyker alltid upp här februari den 13e.
- Det stämmer. Jag ger henne en frågade blick med ögonen.
- Det är dagen före alla hjärtans dag. Du tycker inte att det är konstigt att du kollar upp ditt hjärta varje år, dagen före alla hjärtans dag? Är det här något sjukt skämt? Hennes tonläge är nu irriterat och hon tittar på mig med en dömande blick. Situationen gjorde mig väldigt upphetsad och jag är tvungen att ta till alla knep för att min växande erektion inte skulle synas ovanpå den vita patientrocken.
- Inget skämt, bara allvar. Det hände en grej (jag tvekade) för tio år sedan som är lite… känsligt.
- Du kan berätta för mig. Hennes sura fasad är nu bortblåst, hennes lena röst ger mig gåshud och när hon sätter sin hand på mitt knä så blixtrade det till i min ryggrad. Hon är verkligen duktig i sitt yrke, jag känner mig tvingad att berätta, jag vill inte göra henne besviken.
- För elva år sedan så… var jag en annan man än den jag är idag. Jag tog droger och hatade allt och alla. Det var först efter att en man hade hittat mig i rännstenen i Wien som allt förändrades och jag såg livet med nya, färska ögon. Jag har hennes fulla uppmärksamhet, det här var hon inte beredd på. Jag träffade en kvinna, hon var allt jag någonsin velat ha och lite till, fru fortuna log mot mig. Tillsammans så utforskade vi Europa… och varandra, vi älskade på parkbänkar i Berlin och skrev varandras namn på ”Julias vägg” i Verona. Hon och jag nådde nya sexuella höjde jag aldrig tidigare trott varit möjliga. Hon kunde ’mjölka’ min kuk torr när jag nådde klimax, aldrig tidigare hade jag upplevt sån njutning. Jag trodde att det skulle bli oss två för all tid….
- Men något hände? Hon var ofokuserad och hennes röst darrade bekant, kåthet kanske?
- Ja, något hände…
- Berätta! Hon var nu desperat i rösten.
- Dagen vi skulle resa från Paris till Amsterdam så skulle vi mötas på tågstationen Gard du Nord, plattform 5. Jag anlände tidigt och satte mig för att läsa en bok, tiden flög och jag insåg att plattformen plötsligt var fylld av människor, tåget skulle snart gå och hon var inte där! Vi hade inga mobiltelefoner, istället så bestämde jag mig för att skippa tåget, jag kunde ju inte åka utan henne, när en svart pojke plötsligt rusade fram till mig och sa ”Är du Tårtan? Den här är till dig”, han räckte mig ett papper och försvann sedan.
Jag föll tyst.
- Vad stod det på pappret?!
- Det stod ”Förlåt, jag kan inte, försök inte hitta mig”
Det blev tyst i rummet.
- Det gjorde så ont, inte bara känslomässigt, utan fysiskt ont, som om mitt hjärta stannat upp, jag började hyperventilera, jag kollapsade! Jag trodde att jag skulle dö.
- Herre gud!
- Så nu förstår du varför jag kommer hit, för varje 13e februari så känner jag samma smärta, och varje gång så tror jag att det är något fel på mitt hjärta.
Hon såg ut att vilja säga något, men stängde munnen och tittade ner i golvet istället. Jag flyttade mig närmare, och sa med en låg ton:
- Jag har inte känt en kvinnas kropp mot min sen dess. Hon tittar förvånat upp.
- Du skojjar?
- Jag önskar, jag har bara inte känt någon form av sexuell törst ända sedan den eftermiddagen. Jag satte min hand på hennes lår. – Förrän nu. Vi såg in i varandras ögon och möttes i en kyss. Vi ställde oss upp och jag förde min hand upp i hennes nacke och smekte den varsamt. Min andra hand var vid hennes midja och lyfte försiktigt på hennes gröna tröja, hon var inte sen med att föra sina händer upp för mina nakna ben, de stannade upp vid mina skinkor som hon började varsamt massera. Tempot ökade och hon gned nu hårt, hon var tvungen att släppa för att jag skulle få av henne den gröna tröjan, under hade hon en svart BH som jag snabbt knäppte upp med en hand. Hon tittade frågandes i mina ögon när hon insåg min skicklighet med BH-spännet, men jag svarade inte hennes blick utan tryckte ner henne på knä. Jag slet av mig den vita kroppsduken och visade triumferat upp mitt blänkande ollon framför ansiktet på henne, hon sög snabbt tag i ollonet med munnen och arbetade den med an vana som bara en sann kuksugare har. Jag tittade triumferat upp mot dörrspringan och såg Mats med videokameran i högsta hugg, jag gav honom ett stort leende och en ’tummen-upp’, som han snabbt besvarade.