Att älska två män

Armbågsleden var av. Jag spottade i regnet medan Alfons Åberg tjöt av smärta i en hög av skräp nere på asfalten. "Om han bara hade struntat i att försöka bli kompis med mig", tänkte jag, så hade han sluppit allt det här.
"Vad är det som händer här egentligen?" Undrade en äldre farbror med colabottnar i fejset som spatserade förbi. "Inte ett jävla skit" förklarade jag pedagogiskt och stirrade in i hans erfarna ögon. De hade säkert sett ett och annat de där ögonen tänkte jag. Kanske inte direkt något krig, men förmodligen en och annan gråtande kvinna och skrikande barn. Alfons gnydde ynkligt fram ett "H-h-h-...." där han låg i vattenpölen jag kastat honom.

"Det ser inte ut som ingenting direkt" sade farbrorn som om han fann hela scenen motbjudande. "Jasså du" sade jag, "Det kanske beror på att din syn är ett jävla skämt?" Farbrorn tittade sig omkring, ingenstans på hela torget såg han någon att vända sig till efter hjälp.
Han tog ett steg åt sidan, som om han övervägde att gå vidare, men vände sig sedan tillbaka. "Nå, hur ska du ha det? Stanna eller gå?" frågade jag honom.
Han tvekade.

Jag gick fram till Alfons, böjde mig ner och greppade tag i hans tröja i halsen och slet honom uppåt. Jag vände mig sedan igen och tittade farbrorn i ögonen, fortfarande hållandes Alfons krage och frågade "Ja?" innan jag kysste Alfons på munnen så hårt jag kunde. Han försökte slita sig bort så jag lade händerna på hans bakhuvud. Jag blundade och Alfons ögon var vidöppna. Hans enda arm var ingen match för mina två starka.
"Sluta!" skrek gubben. "Lämna honom i fred!".
Jag var blöt om munnen när jag släppte greppet om Alfons huvud och lät honom dunsa ned i vattnet igen. Ett "Uufgh!" och ett ljud av lungor som tömt på luft hördes tydligt.
Jag ställde mig mig upp och rätade på ryggen. Tittade upp mot himlen och log samtidigt som jag torkade av mig slemmet i ansikte med tröjarmen.

Jag gick fram till gubben, stannade bara några decimeter från hans ansikte. Och nu såg jag vem det var: Molgan. Han hade sannerligen inte åldrats med värdighet. "Du tror du vet något..." sade jag. "V-va?" svarade han märkbart skrämd. "Ja, du tror att du vet vad livskvalitet är va?" var orden jag yttrade innan jag sparkade honom i pungen så hårt jag bara kunde, jag kände verkligen hur de runda bollarna försvann till outforskade domäner genom min egna fot.
Han föll ned på knä med ett knastrande ljud från knäskålarna när de träffade den hårde marken och ett slags vedervärdigt kippande och gurglande efter luft kom från han strupe. Jag ställde mig framför honom och lyssnade på Alfons gråt samtidigt som jag hade gubbens ansikte i jämnhöjd med mitt skrev.
jag rullade ned strumpbyxorna och kände regnet i mitt hår, sedan började jag massera fittan. Ja, jag var ju redan våt och mina vårtor var hårda som sten. Orgasmen närmade sig långsamt. Jag skakade på huvudet så att det våta håret slog mig på kinderna. Samtidigt som jag kom skrattskrek jag, nu även kippandes efter luft precis som han gjorde i all sin smärta, och jag i upphetsningens crescendo: "Hah.. haaah! du tror att du vet, men du har fan aldrig upplevt riktig livskvalitet som mig ditt jävla SEPE!!!" och så sprutade jag ned Molgans colabottnade glasögon med saften från min bästa fitta.